Min äldsta syster är lite nere och hon gnällde om det ena och det andra. Berättade hur jag gör osv. och oj så inspirerad hon blev. För mig känns det inte så svårt... bara att ställa sig frågan:
Hur vill jag leva?
Sen är det ju inte alltid lätt att leva precis hur man vill leva men jag tror vi alltid behöver en strävan att nå våra mål, en vision.
Och utifrån det så kan man ta små, små steg varje dag. Jag mår också dåligt och mycket dåligt ibland. Men jag tillåter mig att må dåligt och acceptera att vissa dagar är inte roliga. Men när jag accepterar och förstår varför jag mår som jag gör så försöker jag tänka tvärtemot. Och så tar jag tag i frågan igen... hur vill jag leva?
Tyvärr, så påverkar andra mitt sätt att vara och leva, ibland. Och då mår jag sämst. Och just nu är det, det som jag kämpar emot. Att inte påverkas av vad andra tycker och tänker...
Men, jag tror också på att människor som "häver" ur sig spydigheter och nedvärderar andra mår dåligt själv så, jag försöker tänka att de själva måste få hjälp.
Så, stå för hur man själv vill leva och må... vara mån om andra och försöka få rätt inställning till livet är viktigt. För till slut får man så mycket tillbaka.
När jag och min syster avslutade telefonsamtalet så var hon så glad och tackade för "kicken" hon fick.
Är så härligt!
Nu blir det att sova gott och ta tag i en skoldag i morgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar