nervöst

Ja, det här känns jobbigt och nervöst. Men så spännande...

Ska vara på Biva från och med idag och 2 dagar i veckan i 8 veckor, framöver. Hoppas verkligen att jag inte får för ont eller mer ont så jag måste vara hemma.
Vill verkligen detta...

Sen har jag en tanke till...
För ca. 6 år sedan låg min dotter där... totalt förlamad. Hur kommer jag reagera nu, tro? Ja, det vet jag inte men jag går in med tanken att jag måste utsätta mig för detta om jag ska orka se och vara med på andras trauman. För det var det, för mig och min dotter. Lite KBT- tänkande... att utsätta sig för det som kan vara jobbigt. Men jag tänker också att det blev bra till slut och då är det ett positivt tänkande.
För hon, min dotter var på flera avdelningar på Alb, så jag får nog vänja mig att det kanske kan vara jobbigt på vissa praktiker framöver. Men det blir bra, det blev ju bra till slut. Och den personal jag kommer möta i "landstings pjyamas" vet jag är underbar personal. De tog hand om min dotter på bästa sätt... Så, blir det jobbigt så får jag väl ringa min dotter och prata av mig.

Men jag ser fram emot det här och jag älskar att jobba med barn... det läskiga: nu blir de lite större än vad jag är van vid... ha ha.