Min stressiga husläkare har så bråttom så hon hinner inte lyssna på en ledsen smärtis kvinna. Så min kära sjukgymnast har skrivit ett meddelande. Gulligt!
För det känns som om hon inte lyssnar på mig och jag vill inte gnälla och klaga. För nu vet jag liksom inte hur jag ska säga, för det gör så ont. Eller ska jag beskriva som jag gjorde här?
Och jag velar nu fram och tillbaka om jag ska försöka jobba/praktisera eller vara hemma. Vill så gärna vara ute och jobba samtidigt har jag så ont. Åh, vet inte vad jag vill...
Det är ju så här att i skolan nu, så ska vi vara ute på praktik. Jag har fått äran att vara på Biva, Barnintensivårdsavdelning på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Och jag blev så glad att få vara där. Men vad händer då... jo, jag får tillbaka denna hemska smärta. Så jag vill, vill så gärna åka dit. Men inte så kul när man har så ont. Jag vill ju göra och visa min bästa sida där... och det kan jag inte nu. Men jag ska fundera lite och känna efter om jag bara kan testa en dag... så får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar