Självklart ska hon göra det... när hon är redo och har möjlighet.
Jag känner HJÄLP! Vad tiden har gått fort...
Meningsskiljaktigheterna är många och börjar bli lite ofta nu, tycker jag. Är det nu det ska ske, eller? De där konflikterna som en del vänner har haft, som jag känner faktiskt att jag har blivit förskonad ifrån. Ska de komma nu?
Härligt att kunna vara som en vän med sin dotter men när konflikterna kommer, då är jag verkligen "den där" mamman som vill tycka och tänka.... måste släppa taget. Ja, jag vet. Men är så rädd! Jag har bara min tjej... sen då? Vill att allt ska bli så bra... har varit så tajta, så tajta. Nu åker hon ut i världen snart... själv, utan mej. Ska fixa jobb, lägenhet, handla mat, tvätta, betala räkning osv.... allt utan mej. Det fixar hon galant, jag vet. Hon är ansvarstagande osv. men nu tycker jag det är jobbigt ändå, så det så.
- Jag vill flytta hemifrån!
Kommentaren kommer när konflikterna kommer! Kanske är en process som måstes gå igenom... hm, jobibgt.
Det blir nog bra! Hon vet att hon har mej...
Bara tankarna får mej att tänka till.
Det är bara att försöka komma ihåg hur det var själv. Och inte flyttar hon utan dig, även om du inte är med fysiskt, så finns du ändå med.
SvaraRaderaHur det än är så vänjer man sig. Det är en naturlig del i livet. Det kommer att gå bra Kicki :)