Kan inte få nog av dessa...

Vilken blick! 

Kärlek

En dag vid Hyddan

En dag vid sommarstugan 

Huset målades om och lite små renovering 

Bryggan målades

Älskar denna plats... Min barndoms sjö

Gott att äta ute... sådär i all enkelhet 

Min egen livsnjutare 

Barnbarn & Barn

Ja, äntligen är resan beställd.


Äntligen får jag träffa barn och mitt älskade barnbarn. Som jag längtar till Stockholm nu. Men nu känns det ändå ok, för nu vet jag att resan är bokad.

Gissa vem jag ska gosa med och sen äta upp... Oj oj oj, vad man kan älska ett barnbarn.

Och, min fantastiska dotter... den kärleken går inte att beskriva. 

Måste ju försöka

Tror ändå i min enfald att rörelse är bra för ryggen. Har lite svårt för att sitta still. 

Så, jag fixade lite i mitt lilla garage idag... 

Kika in mer på min andra blogg:

http://tomtebotradgard.blogspot.se/?m=1

Man kan ju alltid prova att göra saker och ting, sen vet man ju. Om det funkade eller inte. 

The Moniker

Tycker ju faktiskt den här är bra!

http://youtu.be/c_wmpbPXbMI

Vart hittar man bra läkare?

Idag har jag käkat piller... nära inpå på varandra

Gabapentin

Snurrigt, vimsigt och trött

Men, jag kan gå med min rygg.

Hade Gabapentin när jag fick diskbråck i nacken. Sen tränade jag bort det eller jag håller i gång så jag inte har så ont, kan man säga.

Nu har jag j-ligt ont i ryggen...Gick till läkare i Charlottenberg för ett tag sen. Hon, kan kalle henne för "nippertippan", skickade mig till en slätröntgen, i Arvika. De såg inget fel.. nä, det är klart. På en sån röntgen ser man ryggraden, inget mer.

Bytte läkare... var inte nöjd med "nippertippan". Kom till en läkare på Verkstan i Arvika. Hans namn var omtyckt och var/skulle vara rutinerad, fick jag höra.

Jo men tjena...

Jag är 1.82 lång... blev lång i den tidiga åldern. Vid 13-års ålder började min "ryggkarriär" hos sjukgymnast, naprapat, kiropraktiker, akupunktur mm. Känner att jag kan min rygg, vid det här laget.

Men, nu tyckte den här rutinerade läkare att jag behövde en föreläsning om hur det är att ha ont i ryggen. Jag satt tyst och lyssnade. Han tittade inte på ryggen utan kollade mina reflexer i benen. Sen var det bra, tyckte han och sa till slut att det är vanligt att ha ont ryggen.
Jag fick inte alls berätta om hur jag har haft det med ryggen eller så. Verkade inte alls intresserad om vilket problem jag hade med ryggen.

Ok, sa jag till slut och gick!

Aldrig mer till den omtyckta och rutinerade läkaren på Verkstaden i Arvika.

Sen lessnade jag och får idag piller av min dotter, som hjälper.
När jag ville ha piller av läkarna, har frågat om det båda gångerna, så har svaret varit nej, det behöver du inte. De har fått journaler från Bagarmossen, så de borde se vad jag har käkat tidigare. Men nej, den orken har de inte.

Nu får jag utnyttja min dotters piller!

Vart hittar man bra läkare, här i väst Värmland då?
Någon som lyssnar på patienten och som är som ett komplement till min kropp. Jag känner ju min kropp bäst! Inte läkaren... Jag vill ha tips, råd och ev. medicin. Jag har levt med min kropp i många år, tror inte läkaren vet mer än jag.

Nästa gång det blir läkarbesök ska det ställas krav och frågor innan, han/hon tar hand om mig.

Skönt att gnälla av sig lite, allvarligt

26 år i Stockholm

Ja, jag längtar jag till Stockholm. Och visst vill jag bo med min stora kärlek.

Just idag känns det inte som jag vet vart jag vill vara. Älskar det livet jag har nu, men samtidigt så vill jag vara där det inte känns så mycket av min ångest.
Där det finns av alla, där det finns något alla timmar... där mina vänner finns. Och, mitt barn och barnbarn. Där man bara får vara... ingen känner mig. Inga fördomar, inga hit och dit. Bara acceptera!

-När ska du prata värmländska igen då?
-Du känner väl den och den? Den är släkt med den och den...
-De som bor där och där... de känner du väl?
-Nä, det är inte öppet nu!
-Nä, det finns inte här!
-Nä, så är det inte här!
-Här är det så!

-Prata som vi gör!
-08:a!
-Får förklarat saker, som om jag inte visste något!

-Vilka "vänner" finns här?
-Umgås inte vänner här?
-Fikar inte vänner här?
-Måste man ha ärende till någon här, för att umgås?
-Känner mig lite mal placerad, ibland!
-Varför har jag sådan ångest och "hemlängtan" när jag ändå, får pyssla med det jag vill och älska honom?

Jo, jag saknar och längtar till "mitt" Stockholm. Inget konstigt, tycker jag.

När jag fyller år önskar jag mig några dagar i Stockholm. Bara vara...

-prata som jag vill
-klä mig som jag vill
-säga vad jag vill
-umgås med vem jag vill
-sedan ta tåget till min älskling... i Värmland

Deklarerat

Då var det klart... för denna gång. 

Att något kan vara så tråkigt

Tänk, om det kunde vara så lätt

Bröllop

Alltså, det här med klänning och jag. Det hör liksom inte ihop. Men, jag kan tycka att det är kul att vara lite fin ibland. Går ju mest i jeans och t-shirt. Arbetsbyxor eller liknande.

"Bekvämlighetsdamen"

Men det ska bli så kul att få gå på vänners bröllop, om en månad. Det är inte så ofta jag är på sådana tillställningar.

Så är det ju det där med hur klänningen ska se ut osv. Vilka skor och vad ska gubben ha för färg på sin skjorta osv. För jag tycker ju att när man är ett par ska min klänning och hans skjorta ha ungefär samma färg. Lite vett och etikett, där tycker jag. Och så är det snyggt också.

Var i Charlottenberg och kikade lite... fick inte med mig någon hem men tog lite inspirations bilder och fick lite tycke och smak från gubben.

Den här orange klänningen, blev snabbt min favorit. Men, så var det ju det där med magen... den satt bra osv. men, jag får väl dra in magen då. 

Ska kika lite på nätet också. Ev. kanske chansa där och få det hemskickat. Nu har ju jag kikat på långklänningar. Men tack och lov så är klädkoden kavaj och då behöver jag ju inte långklänning. Så, det blir nog en kort till "knänaklänning". Vi får se... vill ju kunna använda klänningen vid senare tillfällen också. 

Sen var det ju det där med present också... men det känns lite lättare iallafall.