Vaknar och vintern har kommit med storm steg... usch o fy, säger jag bara. Det var ju bra som det var, eller hur? Ja ja... jag lider inte som min dotter gör. Hon kommer ingen vart. För så är det att vara rullstolsbunden på vintern. Är det inte plogat, så kommer hon ingen vart. Och hon är tyvärr inte ensam.
Själv vaknar man och har en ledig dag framför sig. Skönt!
Göra vad man vill, eller? Nja, kanske inte riktigt... plugg, plugg och plugg. Prov på måndag! Men det ordnar sig... Centrala nervsystemet står på spel. Är det kul så är det...
Sen ikväll besök hos bästa dottern och fira hennes kille! Tjoho...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar