För 5 år sedan idag så fick jag ett besked som ingen, absolut ingen förälder vill ha.
"Det är en tumör i benet"
Kastade glasögonen i väggen. Tiden stod plötsligt stilla. Jaha, hur gör vi nu då, kommer jag ihåg att jag sa.
Jennifer fick ett konstigt skratt och frågade om hon skulle dö nu. Nähä du, sa jag. Det ska du inte. Sen dess har vi hållit ihop, i vått och torrt när det gäller den biten. Det är väl nu, typ det sista året som jag inte har behövt el. att hon har velat att jag skulle följa med. Bara vid vissa kontroller.
Idag lever vi mer än någonsin. Älskar livet, fast det kan vara tufft på andra vis nu för tiden. Har fått en insikt om att uppskatta livet mer nu och tar till vara på stunder med bra människor. Jag gläds åt andra saker idag än förr. Fast och andra sidan så blir jag oerhört ledsen när jag blir illa behandlad.
Men det bästa, det är än dock att jag har min dotter hos mej. En helt obeskrivlig känsla, varje gång jag tänker på hur det kunde ha gått. Det var tufft ibland. Men oj oj oj va jag älskar denna människa. Min dotter!
Älskar henne så.
Oj, va tiden går fort... ;)
För övrigt så har jag varit rökfri i 4 år. Slutade året efter min älskade dotter fick cancer. Skulle skämmas om jag gick omkring och rökte idag. Det har gett mej så mycket, att sluta. Min ork, min kropp och hela jag mår så mycket bättre. Känner mej så mycket fräschare än tidigare. Och för den delen så luktar det så äckligt av rökare. Kan inte fatta att jag har luktat så. Fy o fy! Idag, när jag vet hur bra man kan må så förstår jag inte hur man kan utsätta sig, när man vet hur fel det är. Och hur farligt det är, dessutom.
Men nu är livet så mycket bättre och ska se till att det ska va så el. bättre. Det blir vad man gör det till, och inställningen till livet.
Nu ikväll ska jag jobba natt, en singel natt. Men först så ska Jennifer, Louise och jag ut och käka på en china krog.
