barn som dör

Oj, en intressant, tung och lite gråtmulen dag i skolan. Tänkte mycket tillbaka vad som kunde ha hänt min dotter. Är så innerligt tacksam att hon klarade sig.
Visade filmen om henne och hennes sjukdom. Kändes ok för mig... men såg att det var jobbigt för många i klassen. Verkligheten är jobbig. Sen vet man ju inte vad alla har varit med om heller. Men det är skönt att gråta... befriande.
Önskar att jag kunde göra det mer än vad jag gör... men när det väl händer så händer det, ordentligt. Jag liksom lagrar och så tar jag allt en kväll när jag är ledig. Oj, vad skönt det är efteråt. Känner inte att jag har behov att gråta inför andra. Jag fixar det själv... känns bäst så.
Nu ska jag ta hand om mig själv lite... Kram o tack för idag kära klasskamrater, ni som läser här ;)