Fantomsmärta och Fantomkänsel

Sov inte gott i natt. Vaknade och fick hjälpa gumman då och då. Febern vill inte ge med sig. Med alvedon ca. 38 och utan mellan 39 o 40. Lite fööör högt, tycker jag. Försöker få i henne så mycket drickbart det går.


Med febern kommer också ett annat problem.
Fantomsmärta och Fantomkänsel! Visst, hon har det ständigt men.... de blir bara värre och värre ju sämre Jennifer mår. Spelar ingen roll psykiskt el. fysiskt.
Men just nu är det inte kul att se henne. Jobbigt att se sitt barn lida.
Hon beskriver det som om det vore en kniv som körs in i hålfoten och vrids fram och tillbaka. Attackerna kommer med jämna mellanrum och man ser hur vit och stel hon blir i ansiktet, av smärta.
Hon stelnar till, liksom.
Enda lösningen på problemet är att stoppa i henne morfin. Inte för att det hjälper henne direkt med fantomsmärtan/fantomkänseln men det gör att hon kan slappna av och sova lite.
Och då har hon inte lika ont, säger hon iaf.

Min älskade dotter... det var en annan tid här

Inte visste jag väl då att jag skulle få uppleva, det värsta en mamma kan uppleva med sin dotter. 

Att ens barn skulle få cancer. Men det har gjort mej så starka och ödmjuk. 

Cancern kommer alltid göra sig påmind, tyvärr. Men idag tar jag dagen som den kommer.... 

är väl lika bra det. Vad annars göra... ?

Nu ska jag peta i henne mera alvedon...