känns bra men...

Oj, vad jag har gråtit i kväll.

Men beslutet känns så rätt. Känns bra att tänka på sig själv.

uppehåll

Nej, jag orkar inte längre.

Nu har jag funderat länge nog och tog beslutet idag. Jag kommer att göra upphåll i mina studier.

Detta pga av mitt diskbråck och för att jag har så ont att jag inte orkar jobba vissa dagar. Jag kommer att koncentrera mig på mig själv och att försöka jobba, när jag kan. Just nu är det viktigast. Mina studier kommer jag ta upp när jag känner att jag mår bättre.
Det är jättetråkigt men nu är det så.

mello

Ja, många har vi tycke och tänkande om denna företeelse, som händer en gång om året.

För mig har det blivit mer o mer ointressant men ändå inte. Tycker det känns lite tjatigt med så många omgångar. När jag var liten, "på min tid" ;) så var det ett program, en stor tv kväll en gång om året, nästan en högtid. Då tycker jag att jag kan säga att det var bättre förr...ha ha. Men någonstans så är ju det här kul också... hår smink kläder och kommentarer...så ja ja... musik är allid kul.

Favorit i år?... Vet ej, men jag har en känsla av att hon kommer gå långt... gillar henne, på nåt sätt.

Nähä, det gick inte så bra... eft. att ha sett!

C 6 o C 7

Äh, fy f-n säger jag bara... inga roliga nack kotor det där.

Vet inte vad jag ska göra snart. Tänkte jobba i dag men nej, det går inte. Kan ju inte åka till jobbet  och gråta för att jag har så ont. Blir galen snart!

Blir min klagomur det här... ni som inte vill läsa om diskbråck och hur ont jag har, får hoppa över och läsa en rolig, positiv blogg istället. För här kommer jag skriva av mig i ren frustration.

Jag har varit emot en ev. operation om det skulle blir aktuellt men nu, nu gör jag precis vad som helst. Tidigare fick jag höra att det inte gick att op. min nacke. Men nu har min husläkare skickat remiss till Stockholm Spine Center, så får de titta på om det går. Jag har tydligen två diskbråck, på C6 och C7 samt kotförskjutningar högre upp på C3 o C4. Så hon, husläkare förstod att jag hade ont.
Vill bara bli hjälp nu, nu vill jag bli smärtfri.

Orkar inte mer snart... sen november har jag varit smärtfri ca.3 veckor. Tappar humöret snart!

Ta hand om varandra!

en fredag

Nej, alla dagar/kvällar är inte roliga...

Men, det är väl motgångarna som gör en starkare...

äntligen jobb

Åh, som jag har längtat. Men nu är jag beredd att jobba... värken känns också bättre. Den finns där men känns hanterbar. Så nu ska jag vara rädd om mig och min nacke... hoppas det inte blir så ont på jätte, jättelänge.

Och så har vi fått en ny liten kronprinsessa, i morse. Härligt!


Fint väder... är det också. :))

den dära patrik

Han har nog inte haft det för lätt, tror jag. Utåt sett har han ju haft en speciell attityd, tycker jag. Men som med  många andra är det ofta en attityd för att personen inte mår så bra... ofta har jag haft rätt i det tänket. Men jag tycker det är så fruktansvärt det han har varit med om... som jag har hört, han berättat om. Så nu har jag köpt hans bok...

Hoppas jag och fler med mig får förståelse för hans tidigare beteende. För som typ i morse, hos Malou i "Efter Tio" tyckte jag han verkade väldigt ödmjuk osv. för att vara han. Alla måste vi få en chans!

en bra dag

Ja, förutom halkan då... skit amalia va halt det var. Men det var nästan lite kul att se alla gå omkring med varierande balans.

Idag har jag och Linda, en klasskamrat gjort en tenta, som jag tyckte gick jättebra. Men tyvärr har jag lite för lätt att skriva "iväg", kan blir lite för mycket skrivande... men ok, bättre det än att missa nåt, tänker jag. Tack och lov var det inte så svåra frågor. Så jag hoppas på bra betyg... ;)

Sen fördrev vi tiden,  innan hennes tåg till Gävle skulle gå med att gå runt på Åhlens. Och självklart hittade jag nåt. Typ en väska som föll mig i smaken.

 Perfekt till jobbet och skolan.

Nu är matlådan gjord, sen bär det av till jobbet imorgon. Som jag längtat. Ja, smärtan sitter där den sitter. Har ju egentligen en sjukskrivnig att falla tillbaka på men jag vill försöka.

Nu ska jag pyssla, städa och mysa...

 

en biva dag

Ja, en märklig eftermiddag. Jag som var nervös innan jag åkte till Biva och vad händer när jag kommer närmare och närmare...jo, blir trygg och lugn. Känns helt ok att kliva in där, ser rum. 3 där min dotter låg för 6 år sedan. Känns speciellt men bra. Jag har positiva tankar om att att hon kom tillbaka efter förlamningen där och människorna var/är fantastiska.

Tonen är rå men hjärtlilg!
En underbar handledare- Charlotte... kändes som vi klickade direkt. Duktig! Vart där i många år, sen -98. Hon vet precis vad som ska göras osv. Känns tryggt! Men det kändes också att jag fick gå in och göra mycket, på en gång. Vilket jag tycker är kul! Det är då jag lär mig... än att stå och titta är inte så kul. Men det är klart... lär mig då också.

Men oj, vad trött jag var när jag åkte hem. Trodde inte jag skulle orka så länge... men det var så kul. Har lätt för att "glömma" smärtan. Förvilla!
Nu är det dags för att åka till skolan och göra prov, som skulle ha gjorts förra veckan.

nervöst

Ja, det här känns jobbigt och nervöst. Men så spännande...

Ska vara på Biva från och med idag och 2 dagar i veckan i 8 veckor, framöver. Hoppas verkligen att jag inte får för ont eller mer ont så jag måste vara hemma.
Vill verkligen detta...

Sen har jag en tanke till...
För ca. 6 år sedan låg min dotter där... totalt förlamad. Hur kommer jag reagera nu, tro? Ja, det vet jag inte men jag går in med tanken att jag måste utsätta mig för detta om jag ska orka se och vara med på andras trauman. För det var det, för mig och min dotter. Lite KBT- tänkande... att utsätta sig för det som kan vara jobbigt. Men jag tänker också att det blev bra till slut och då är det ett positivt tänkande.
För hon, min dotter var på flera avdelningar på Alb, så jag får nog vänja mig att det kanske kan vara jobbigt på vissa praktiker framöver. Men det blir bra, det blev ju bra till slut. Och den personal jag kommer möta i "landstings pjyamas" vet jag är underbar personal. De tog hand om min dotter på bästa sätt... Så, blir det jobbigt så får jag väl ringa min dotter och prata av mig.

Men jag ser fram emot det här och jag älskar att jobba med barn... det läskiga: nu blir de lite större än vad jag är van vid... ha ha.

försöker

Läkare och sjukgymnast avklarat!

Skönt!

Resultat:

• Remiss till Stockholm Spine Center, för omdöme av neurologkirurg
• Fortsätta med det jag kommer på, som känns bra dvs. Cayenneplåster, som förvillar mina receptorer och ger ett resultat av att jag inte känner av smärta lika mycket.
• Käka Citodon, Alvedon Forte och Ibumethin, om vartannat
• Och jobba om jag tycker det känns ok, fast fick en sjukskrivning om jag inte orkar hela veckan.
• Och självklart nya tider till sjukgymnasten, lär väl gå där ett tag...
• Ska också ev. testa nya nerv smärt piller... framöver

Men det bästa av allt... jag ska försöka åka till min praktik i morgon, på Biva. Åh, längtar redan nu.

Så, det kommer nog gå bra det här... gäller att hålla humöret uppe. Kan vara svårt ibland men nu har jag hämtat ny energi, någonstans ifrån...

en mys kaffe

Unnar mig en liten mys kaffe och en  god bit innan sjukgymnasten.

Published with Blogger-droid v2.0.4

läkare och sjukgymnast

Idag blir det både läkarbesök och sjukgymnasten.

Min stressiga husläkare har så bråttom så hon hinner inte lyssna på en ledsen smärtis kvinna. Så min kära sjukgymnast har skrivit ett meddelande. Gulligt!
För det känns som om hon inte lyssnar på mig och jag vill inte gnälla och klaga. För nu vet jag liksom inte hur jag ska säga, för det gör så ont. Eller ska jag beskriva som jag gjorde här?

Och jag velar nu fram och tillbaka om jag ska försöka jobba/praktisera eller vara hemma. Vill så gärna vara ute och jobba samtidigt har jag så ont. Åh, vet inte vad jag vill...

Det är ju så här att i skolan nu, så ska vi vara ute på praktik. Jag har fått äran att vara på Biva, Barnintensivårdsavdelning på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Och jag blev så glad att få vara där. Men vad händer då... jo, jag får tillbaka denna hemska smärta. Så jag vill, vill så gärna åka dit. Men inte så kul när man har så ont. Jag vill ju göra och visa min bästa sida där... och det kan jag inte nu. Men jag ska fundera lite och känna efter om jag bara kan testa en dag... så får vi se.

Åh, jag vill så gärna...

minnen från 80- talet

Whitney Houston - I Will Always Love You     Official Music Video

att inte veta

Att inte ha kontroll, över sin kropp. Att inte veta.
Hur ska det bli med min nacke, ska jag ha det så här eller?

Känns jobbigt!

Varje gång jag vaknar kommer tankarna... tårarna rinner tysta, av smärta. Det gör så ont!

Sover mer på dagen än på natten.

Känslan av, att ett gäng myror springer fram och tillbaka mellan armbågen och tummen, känns väldigt olustig. Känns som om de biter mig, varje gång de får tillfälle... de j-larna. Sedan mellan nacken och axeln så åker en stor donka kula fram och tillbaka, som i ett flipper spel. Och emellan, mellan armbågen och axel...ja, där har jag ingen känsel. Därför så svårt, att göra bland det enklaste, som att lyfta en enkel te/kaffe kopp.

Jamen, ni förstår säkert...

Försöker bara beskriva...

ännu ett samtal

Som gjorde mig så glad, så glad...

Tror jag har vänner som gömmer sig... men som kommer fram när jag som bäst behöver dom.

försöker iaf

Att röra på mig... det funkar bra så länge jag går, sakta och försiktigt.
En fot i marken, ett dunk i nacken... ont
Och hur lite jag än handlar måste jag ta två påsar och fördela askar och paket jämt mellan dem. För att sen bära hem, lugnt och försiktigt. Jämnvikt, heter det... viktigt viktigt!

En dag i taget med Citodon och biverkningarna kommer som ett brev på posten... härligt med Laktulos, eller hur?

Men jag försöker i allafall att röra lite på mig...

bara att lyfta

Bara att lyfta te koppen, känns! Den liksom domnar bort, den muskeln.
Det pirrar till och handen skakar... obehagligt.

Ska nog fördriva tiden med att läsa lite om nervsmärta, idag.

kan rekomenderas

Cayennepeppar plåster!

Istället för Tigerbalsam som jag har använt nu några dagar så sa en kär granne att jag skulle testa detta plåster. Trodde hon skämtade men icke... det fanns och helt fantastiskt. Inte alls lika kladdigt och mycket, mycket mer effektivt. Känns lite skönare att bedöva lite på huden... inbillar jag mig iaf.

Så plåstret åkte på och det känns jätteskönt!

 

Så ser det ut... det är större, så man får klippa till hur stort man själv vill ha.

ett samtal

Tänk vad ett telefonsamtal kan göra en glad...

Så härligt med nyfunna vänner och som bryr sig, på riktigt.
Wonderful!