när man minst anar det, så finns dom där

Ja, då var äntliten denna dag över då. Var hemma idag från jobbet. Solat, suttit på balkongen och njutit och intagit lite d-vitamin. Fikat med grannen och tagit skön promenad med en annan granne.

Orsaken stavas ångest! Och så var det med det... men nu är det över för denna gång.

Pepptalk av två goda vänner och gråt, gråt och ytterligar gråt med bästa mor, har gjort att jag nu går vidare.

Nya recept har inkommit. Härligt med god mat och som är lätt att laga. Senaste nummret av lchf bilaga från Expressen har köpts.

Idag blev det en mycket enkel middag. Smörkokta grönsaker... som var från en restlunchlåda. Kokt torsk med purjolök, dill och div. kryddor... och små coktailtomater.

Så, så nu börjar jag om från början igen... det är fruktansvärt jobbigt att sjunka som jag gör men samtidigt när jag är på väg upp igen så känns det så skönt att bara få gråta hejdlöst. Finns liksom ingen gräns för hur mycket. Testa! Gråt och skratt är egentligen så känslomässigt nära varandra... så nu har jag lika nära till skratt... men jag måste nog ut med gråten först, tror jag.

Hm, komplicerat... ha ha.

Skönt att de där dagarna är korta!

Ps. ni får stå ut med att det svänger här i bloggen... men det är så att vara "mitt i livet"