Och hon är stark! Hon fixar det här... det vet jag. Och opertionen gick bra, tack vare hennes underbara läkare Otte Brosjö. Som känner henne och har gjort nästan alla opertionerna som hon vart med om. De känner varandra, hon är trygg.
Och minnena fanns där... men nu kan vi hantera dom. Vi pratar med dom och om dom... de känns mer ok när vi är i dom. Än när de finns bakom minnena. När vi väl står i minnena då kan vi hanter dom. Men när jag sitter hemma och blir påmind, då är det mycket, mycket värre... tankarna far iväg och blir ohanterbara. De liksom flyger iväg och blir någonting annat, som inte har någon förankring i verkligheten.
Fast det har ju inget varit i denna cancer resa... ingen förankring i verkligheten. Så, det är först nu man kan hantera minnen och saker som händer runt omkring mig.
Är inte lika rädd längre... år 2015 är hon frisk förklarad. Det ni... det ska firas, va så säker ;)
oj oj oj,vilken resa ni har gjort.Tror att ingen förstår riktigt som inte har varit med om något liknande.
SvaraRaderaÅr 2015 får ni verkligen fira.
Styrke och tröstkramar/Bitte
Ja, och snart är den slut, den där resan. Och hoppas aldrig mer behöva uppleva cancer. Men samtidigt har man inte velat varit utan det. För den har lärt mig och min dotter så mycket, om livet. Önskan hade varit att de inte behövde ta benet. Slippa amputationen... men är så tacksam över att min dotter överlevde. Kram tillbaka och ta hand om dig...
SvaraRadera