Till Trondheim

Tur med vädret

Efter ca 45 mil åkte vi inpå Trucker Table vägkrog och fick i oss lite mat

Så fin natur

Ligger kvar snö, här och där på vissa ställen på fjällen

Sedan iväg igen, igenom alla tunnlar mot svigerinnan Tanja och Öystein i Åsen. Strax norr om Trondheim. 

Här blev det skönt att slappa med gott sällskap

Och god mat... Tacos m. kyckling. 

Norgeresa 180 mil

Nu är förberedelserna igång för fullt. Nu ska det här åkas bil. Hela 180 mil har vi framför oss på fredag. Vi kommer att vara framme i Nordnorge dvs. ute på en liten ö som heter Bö. Ska bli så spännande!

Där bor gubbens farmor. Hela 94 år, bor hemma och är kry som en gammal krutgumma kan vara. Det ska bli så intressant att träffa henne. Inte ofta man träffar så gamla människor nu för tiden. Undrar hur hon har gjort för att bli så gammal?

Jag var mycket i Norge och fjällen när jag var liten, Hardangervidda bla. Men, jag har aldrig varit så långt upp i Norge. Ska bli så häftigt att se fjällvärlden i den delen av Norge. Har hört mycket men inte sett eller varit där. 

Vi tar resan i etapper. Första stopp blir i Trondheim, ca 50 mil. hos kära svägerskan. Där blir det en övernattning. Sedan blir det en övernattning på en vägkrog i Mo i Rana, på  Bimbos vägkrog för att på söndag, förhoppningsvis en bra tid på dagen komma fram till Bö. 

Jag hopps jag kommer kunna lägga in lite bilder mm. För det kommer med all sannolikhet vara en natur som är häpnadsväckande. 

Träffar man rätt... går det väldans bra

Idag undrar jag verkligen vad som har hänt. Det har liksom gått min väg idag. Och då pratar vi om de som jag tycker är rent ut sagt skittråkiga att prata med.

Då pratar vi om läkare och försäkringskassan

Helt fantastiskt! Försäkringskassan erbjöd sig to m att ringa upp och hjälpa mig. Höll på att tappa hakan, när erbjudandet kom. Och en så trevlig och tillmötesgående människa, det var.

Sen läkaren. Var tvungen att ha ett nytt läk.intyg. Hm, ringa om det är inte kul och absolut inte i efterhand. Men, jag testade att ringa... håll i er! Ringde kl. 13, fick tid till läk. kl. 14. Skit, måste hinna byta om och köra 4 mil, till Arvika. Det gick bra!

Väl inne hos läk. var det som om att komma till någon som hade känt mig i flera år. Han förstod allt jag kände och ville ha hjälp med. Och ang. läk.intyget var det absolut inga problem. Jag fick den medicin jag ville dvs. Gabapentin. Jag fick, utan att fråga en remiss till en MR (magnetröntgen). När den blir av vet jag inte men det är en annan sak. Bara att det händer nåt. Är så j-la trött på denna rygg nu.

Ibland ler gudarna åt mig... Ha ha ha

Nu ska det här gå fin fint framöver och så ska jag ha en bra semester. Samt så hoppas jag att det blir mycket med jobb i mitt nygamla yrke, som undersköterska till hösten.

Att vara om sig och kring sig...

Det är ju skönt att jag är den jag är...

Som situationen är nu på mitt jobb så är det skönt att jag bara har några dagar kvar. Dvs. 4 dagar med 4 tim. pass kvar. Har inte fått någon förlängning... på gott och ont faktiskt. Tycker ju om mina kollegor och själva arbetet. Men inte att stå i kassa i 8 tim, varje gång jag jobbar.

Som jag skrev om tidigare. http://kildenlive.blogspot.se/2015/07/jobbig-tid-just-nu.html


Men, jag sitter inte fast i detta utan ser mig omkring efter annat arbete. Funderade och tänkte...
Jag har ju arbetat med barn i mitt yrke som Undersköterska. Och känner att det är det jag vill. Men här, där jag bor i Koppom finns inget sådant arbete. Här får man som Undersköterska arbeta med gamla människor. Och så tänkte jag lite till...

Och så ringde jag en god vän och hörde mig för. - Självklart ska du ringa! sa hon. Och så gjorde jag det och några dagar senare, efter ett besök så är jag nu timanställd fr o m 3 aug.

Ops, här går det undan. Så, nu ska jag arbeta i hemtjänsten här i Koppom. Känns mycket bra och jag hoppas jag får mycket jobb. Mitt i allt så höjde jag lönen också... Alltid bra!

Så, det är ju alltid bra att hålla i sina kontakter och man måste nog vara lite om sig och kring sig, som det heter, om man ska ha/få jobb. Det kommer ju liksom inte till dig.

Nu kan ju då den lilla "nippertippan" försöka få sin personal att stå hela dagarna i kassan och må dåligt. Jag kommer då inte göra det, nåt mer.


Nu ser jag mest fram emot semestern. Och hoppas ryggen får det också. Vi är mycket trötta på att ha ont och att vara trötta.

Bara vi & Hyddan

Som jag skrev i tidigare inlägg, så var jag och kära gubben vid vår sommarstuga. Långt bort i skogen vid sjön Mjögesjön. 

Och som vi har njutit! 

Underbart väder, god mat och dryck. Bilder får tala...

Jag städade och bäddade rent för vår allra första övernattning 

Gubben fixade/målade fönster

Gott med kaffe i gamla hedliga blommiga kaffekoppar

Lite fiske... 

Första två kasten = två gäddor

Spegelblankt 

Självklart god mat

Blir nog många övernattningar. Härligt att leva lite primitivt ibland. Avkopplande att vara i skogen. 

Tystnad

Kanske svårt för många att tänka sig.

Men, så här är det...

Jag pratar myck'e och högt. Det vet de flesta. För en del är det mycket obekvämt, jag kan t om  vara pinsam för en del. men en del tycker det är bra. Jag kan föra talan, många gånger. Ibland blir det fel och ibland blir det mycket bra. Beror på situationen. 

Men nu till saken. 

Det är så tyst, så tyst. 

Det pluppar till i vattnet. Det susar i skogen. Ops, där flög en fågel upp från busken. De skrämma!

Hör småfåglarna kvittra, de har massa små ungar i fågelbon, som vi satt upp. Det kluckar mer vatten, nu mot bryggan. 

Att känna och vara ensam är så skönt. Tror att vi alla behöver det. Tänka efter! Tänka inåt! Oj, nu piper det högt i skogen. Full fart på fåglarna. En bäver simmar runt här också. Inte ofta jag sett. Han hämtar väl mat till sina barn. 

Som min käre far sa, när man var liten och med honom i skogen... Om man är tyst, det var då man fick uppleva livet, som djuren har. Alla djur läten, får se djuren osv. 

Nu sitter jag här, vid vår sommarstuga, långt bort långt ut i skogen. Och njuter och njuter. Tystnaden är så ljuvlig! 

Min älskling kommer. Han ror runt och fiskar lite. 

Lugnt och fridfullt. 

Det är dessa kontraster jag älskar. Ena dagen som butikssäljare med myck'e "babbel". Nästa dag kan jag njuta av att sitta på ett fik vid Sergels Torg. Njuta av livet i storstaden. 

För det medta är det lite mitt emellan på Tomtebo. 

Men, tystnaden som jag får ha för mig själv ibland är fantastisk. Att känna och vara ensam ibland är inte det minsta tråkigt eller utelämnande. Det tror jag är nyttigt för många. Jag njuter!

Prova! Det kan vara skönt!

Åren går...

Och det märkliga är att i sinnet känner jag mig inte så gammal. Och definitivt inte sedan jag blev mormor. Herregud vad mitt barnbarn kan få mig att känna mig ung. 

Skönt att känna så. Man blir ju inte äldre  än vad man gör sig. 

Har idag blivit firad precis som jag velat. Inget stohej hit eller dit. Inga besök eller en massa ringande. Tycker inte om sådant. Alldeles perfekt att bli ihågkommen via Facebook. För där har jag blivit gratulerad i massor. Tack! 

Här hemma blev jag uppvaktad med en underbar present i form av 90 min. Spamassage i Årjäng, som jag ska boka här framöver. 

Har legat själv vid en badstrand och solat, läst en bok och bara varit i flera timmar. Skönt att vara ensam en stund. Fundera på livet och tänka inåt, själsligt. Komma underfund med det ena och det andra. Njuter av det! 

Så skönt... 

Sedan blev det god mat med glass, chokladsås och jordgubbar till efterrätt. 

Nu njuter jag för fullt av kvälls solen och önskar att vi får ha det så här en stund framöver.

God fortsättning på sommaren och tack för alla gratulationerna

Kram 🌻

Jobbig tid just nu

Tjafs på jobbet... När en människa inte beter sig som hen ska och inte gör som de borde, blir jag less. 

Att STÅ i en kassa 8 tim om dagen,  nästan varje dag är inte ok. 

Ja, just det... 8 tim. 

Det tycker inte och rekommenderar inte ens vare sig facket eller Arbetsmiljöverket, heller. 

Så, nu har det resulterat i 50% sjukskrivning, pga ryggont samt känslan av utfrysning. Hade kunnat jobba full tid om jag fick varierade arbetsuppgifter. Men, nej... 

-Jag ska bara ha kassapersonal! Lyder det. Suck!

Tråkigt! 

Bra kollegor och kunder... Dagarna går snabbt och egentligen ett mycket roligt jobb. 

Sånt e livet! 

Midsommar

Plockade lite blommor 

Gillar att plocka vilda blommor

Vaknade till fint väder

Tradition att gå till Hembygdsgården 

Kom några droppar där men inte mycket 

Hem gjorde fika till gästerna

Sen blev det traditionsenlig midsommarmat. Grillning av div. korv, kött och grönsaker. Självklart färsk potatis, sill, sallad, kräftstjärtar, gräddfil och västerbottensost mm. 

Midsommartårtor och Morotskaka 

Idag, lite gofrukost på verandan. Underbart att käka ute. Allt smakar mycket godare... 

Resten av helgen blir lugn 

Kram 

Måste hända nåt

Nu har jag snart gått ett år med ryggont. Till och från med smärta varje dag. Vissa dagar inget alls medans nästa, nästan outhärdlig smärta.

Känns bäst när jag bara, går.

Efter mina symptom berättelser så säger när och kära att det verkar som ischias. Just det ja...
Det finns det nåt som heter.

Nu är det smärta, som inte är acceptabel. Domningar och känselbortfall i vänster ben är inte kul. Haltar som en skadskjuten kråka. Det blir inte bättre av att jag står och arbetar i en kassa 8 tim om dagen. Det är inte skönt!

Idag ska jag kontakta en "ny" vårdcentral, som jag har fått tips om via kollegor. Hoppas, hoppas de kan lyssna på vad jag har att säga.
Sist jag var hos läkaren, på Verkstaden. Då fick jag en föreläsning om hur det är att ha ont i ryggen och att det har alla människor och det är jättevanligt. Mm, tänkte jag. Jag har haft besvär med det sen jag var ca 13 år. Men det visste ju inte han (läk.) för han frågade ju mig aldrig om något.

Nu hoppas jag iallafall.

Avonova fd. Kinnekullehälsan i Arvika. Privat mottagning, så jag hoppas det är måna om sina patienter.

Mycket känslor

Det här med att åka "hem". Vad är hem, nu? Är det där jag har växt upp i 18 år? Eller är det där jag har bott i 26 år och har mitt barn, barnbarn, vänner och bekanta, fd arbetskamrater osv. Mitt vuxna livs sociala ting. Mina utbildningar, min läkare, min tandläkare... Ja, men ni vet.

När jag åkte hem från Stockholm kändes det inte bra. Jag grät för mig själv på tåget hem. Kändes konstigt. Det är nu två år som jag bott i Värmland. Och det har verkligen sina för och nackdelar. Och det visste jag när jag flyttade. Men, att mina känslor skulle vakna så pass till liv efter alla 26 år, det trodde jag inte. Har ingen positiv bild av när jag var liten och gick i skolan här, ingen positiv bild av vänner osv.

Men det är ett annat liv!

Nu vill jag skapa mig ett nytt... Med mannen i mitt liv! Ok, det krockar i vardagen, det gör det. Allt som har med vardagen, barnuppfostran mm. I grund och botten tycker vi lika. Och jag älskar honom verkligen.

Jag ser livet på lite annat sätt. Och det förstår jag. Det är stor skillnad på Koppom och Stockholm. Han är van att leva på landet. Jag är van att leva i storstan.

Jag har levt mina 26 år mellan 19 och 46 års åldern. Det händer mycket i livet då. Bildar familj, utbildar sig, skaffar arbeten, separerar... lär känna en massa människor som kommer att betyda mycket i ens liv. Det påverkar en och jag saknar dem i dag. Framför allt gamla grannar, vänner och arbetskamrater.

Här, på landet har jag inte så bra minnen av sk vänner. På gott och ont. Varför umgås med dem som gjort mig illa? Visst, de kan ha förändrats, som en del säger. Men varför riva i gamla sår och må dåligt, igen? Jag vill inte. Är då mycket hellre ensam.

Dagarna går och jag försöka göra det jag tycker är kul. Dvs. vara mycket ute i trädgården, vara med gubben och umgås med de nya vänner vi har. Det känns bra!

Som tex. var vi på goda vänners bröllop förra helgen. Så roligt och sen att träffa nya människor, som inte känner varandra.

Fam. Leveborn-Nilsson

Livet går vidare och allt har sina för och nackdelar. Men, saknar min kära och kära i Stockholm extra mycket just nu.