Livet

Oj, va fort det kan ryckas bort från en ibland.

I fredags fick en vän, min svärsons mamma lämna oss hastigt. Man blir så påmind om hur skört livet kan vara, när det går så fort.
Va borde man ha gjort eller sagt?

Jag tänker mest på min kära svärson. Hur känns det att förlora sin mamma vid så ung ålder, när man behöver henne som mest kanske? Jag kan inte med ord beskriva hur det kan kännas för honom. Men en sak är säker, ingen kommer att kunna ersätta hans mamma. Men jag kommer att finnas där för honom.

Och sorgen måste få ha sin tid i vardagen. Tror det viktiga är att finnas till, vara där. Ge trygghet och visa att man bryr sig.

Men jag vill med min erfarenhet säga,
våga visa kärlek och omtanke, våga säga det du tänkt....
Man vet aldrig vad som kan hända...ta inget för givet.
Vi är människor, levande. Ibland går det så fort och plötsligt så stannar våra liv till och det inte förrän det är för sent som vi plötsligt börjar tänka på våra nära och kära.

Var rädda om varandra!
Säg att du älskar och bryr dej, så lite behövs men som betyder så mycket.

Kram o ta hand om dej