Midsommar

Plockade lite blommor 

Gillar att plocka vilda blommor

Vaknade till fint väder

Tradition att gå till Hembygdsgården 

Kom några droppar där men inte mycket 

Hem gjorde fika till gästerna

Sen blev det traditionsenlig midsommarmat. Grillning av div. korv, kött och grönsaker. Självklart färsk potatis, sill, sallad, kräftstjärtar, gräddfil och västerbottensost mm. 

Midsommartårtor och Morotskaka 

Idag, lite gofrukost på verandan. Underbart att käka ute. Allt smakar mycket godare... 

Resten av helgen blir lugn 

Kram 

Måste hända nåt

Nu har jag snart gått ett år med ryggont. Till och från med smärta varje dag. Vissa dagar inget alls medans nästa, nästan outhärdlig smärta.

Känns bäst när jag bara, går.

Efter mina symptom berättelser så säger när och kära att det verkar som ischias. Just det ja...
Det finns det nåt som heter.

Nu är det smärta, som inte är acceptabel. Domningar och känselbortfall i vänster ben är inte kul. Haltar som en skadskjuten kråka. Det blir inte bättre av att jag står och arbetar i en kassa 8 tim om dagen. Det är inte skönt!

Idag ska jag kontakta en "ny" vårdcentral, som jag har fått tips om via kollegor. Hoppas, hoppas de kan lyssna på vad jag har att säga.
Sist jag var hos läkaren, på Verkstaden. Då fick jag en föreläsning om hur det är att ha ont i ryggen och att det har alla människor och det är jättevanligt. Mm, tänkte jag. Jag har haft besvär med det sen jag var ca 13 år. Men det visste ju inte han (läk.) för han frågade ju mig aldrig om något.

Nu hoppas jag iallafall.

Avonova fd. Kinnekullehälsan i Arvika. Privat mottagning, så jag hoppas det är måna om sina patienter.

Mycket känslor

Det här med att åka "hem". Vad är hem, nu? Är det där jag har växt upp i 18 år? Eller är det där jag har bott i 26 år och har mitt barn, barnbarn, vänner och bekanta, fd arbetskamrater osv. Mitt vuxna livs sociala ting. Mina utbildningar, min läkare, min tandläkare... Ja, men ni vet.

När jag åkte hem från Stockholm kändes det inte bra. Jag grät för mig själv på tåget hem. Kändes konstigt. Det är nu två år som jag bott i Värmland. Och det har verkligen sina för och nackdelar. Och det visste jag när jag flyttade. Men, att mina känslor skulle vakna så pass till liv efter alla 26 år, det trodde jag inte. Har ingen positiv bild av när jag var liten och gick i skolan här, ingen positiv bild av vänner osv.

Men det är ett annat liv!

Nu vill jag skapa mig ett nytt... Med mannen i mitt liv! Ok, det krockar i vardagen, det gör det. Allt som har med vardagen, barnuppfostran mm. I grund och botten tycker vi lika. Och jag älskar honom verkligen.

Jag ser livet på lite annat sätt. Och det förstår jag. Det är stor skillnad på Koppom och Stockholm. Han är van att leva på landet. Jag är van att leva i storstan.

Jag har levt mina 26 år mellan 19 och 46 års åldern. Det händer mycket i livet då. Bildar familj, utbildar sig, skaffar arbeten, separerar... lär känna en massa människor som kommer att betyda mycket i ens liv. Det påverkar en och jag saknar dem i dag. Framför allt gamla grannar, vänner och arbetskamrater.

Här, på landet har jag inte så bra minnen av sk vänner. På gott och ont. Varför umgås med dem som gjort mig illa? Visst, de kan ha förändrats, som en del säger. Men varför riva i gamla sår och må dåligt, igen? Jag vill inte. Är då mycket hellre ensam.

Dagarna går och jag försöka göra det jag tycker är kul. Dvs. vara mycket ute i trädgården, vara med gubben och umgås med de nya vänner vi har. Det känns bra!

Som tex. var vi på goda vänners bröllop förra helgen. Så roligt och sen att träffa nya människor, som inte känner varandra.

Fam. Leveborn-Nilsson

Livet går vidare och allt har sina för och nackdelar. Men, saknar min kära och kära i Stockholm extra mycket just nu.

Efterlängtade resan snart över

Från ett blåsigt och regnigt Värmland

Till ett varm och soligt Stockholm 

Oj, vad vi har längtar efter varandra

Promenad till centrum

Lek i lekparken ett måste

Fantastiska människor... Dotter & barnbarn

Sen inhandla frukt och grönt

Älskar att handla frukt och grönt såhär. Ser och luktar gott

Sen hem och käka en underbar lunch, som min dotter tillagade. Stark kryddad kyckling m. pirripirri, färsk spenat samt röra av paprika, aubergine och massa vitlök. 

Så gott! 

Senare på kvällen blev det en tur in till stan. Slussen

Trötta blev vi också 

Liten kille... Snabba ben

Igår kväll blev det två rätters god mat, av bästa kocken tillika svärsonen

Kryddstekt torskrygg med syrad potatis. Sotad blomkåls buketter, purjolökschips m. dillmajonäs samt färska räkor och smörsky. 

Efterrätt... 

Vanilj och kardemumma Créme Bryle. Rabarberkompott m. jordgubbe. 

Min underbara dotter

Senare ännu mera mys med ost och kex

Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden, lite

Känns så fantastiskt att få vara mormor till detta barnbarn. 

Kan inte få nog av dessa...

Vilken blick! 

Kärlek

En dag vid Hyddan

En dag vid sommarstugan 

Huset målades om och lite små renovering 

Bryggan målades

Älskar denna plats... Min barndoms sjö

Gott att äta ute... sådär i all enkelhet 

Min egen livsnjutare 

Barnbarn & Barn

Ja, äntligen är resan beställd.


Äntligen får jag träffa barn och mitt älskade barnbarn. Som jag längtar till Stockholm nu. Men nu känns det ändå ok, för nu vet jag att resan är bokad.

Gissa vem jag ska gosa med och sen äta upp... Oj oj oj, vad man kan älska ett barnbarn.

Och, min fantastiska dotter... den kärleken går inte att beskriva. 

Måste ju försöka

Tror ändå i min enfald att rörelse är bra för ryggen. Har lite svårt för att sitta still. 

Så, jag fixade lite i mitt lilla garage idag... 

Kika in mer på min andra blogg:

http://tomtebotradgard.blogspot.se/?m=1

Man kan ju alltid prova att göra saker och ting, sen vet man ju. Om det funkade eller inte. 

The Moniker

Tycker ju faktiskt den här är bra!

http://youtu.be/c_wmpbPXbMI

Vart hittar man bra läkare?

Idag har jag käkat piller... nära inpå på varandra

Gabapentin

Snurrigt, vimsigt och trött

Men, jag kan gå med min rygg.

Hade Gabapentin när jag fick diskbråck i nacken. Sen tränade jag bort det eller jag håller i gång så jag inte har så ont, kan man säga.

Nu har jag j-ligt ont i ryggen...Gick till läkare i Charlottenberg för ett tag sen. Hon, kan kalle henne för "nippertippan", skickade mig till en slätröntgen, i Arvika. De såg inget fel.. nä, det är klart. På en sån röntgen ser man ryggraden, inget mer.

Bytte läkare... var inte nöjd med "nippertippan". Kom till en läkare på Verkstan i Arvika. Hans namn var omtyckt och var/skulle vara rutinerad, fick jag höra.

Jo men tjena...

Jag är 1.82 lång... blev lång i den tidiga åldern. Vid 13-års ålder började min "ryggkarriär" hos sjukgymnast, naprapat, kiropraktiker, akupunktur mm. Känner att jag kan min rygg, vid det här laget.

Men, nu tyckte den här rutinerade läkare att jag behövde en föreläsning om hur det är att ha ont i ryggen. Jag satt tyst och lyssnade. Han tittade inte på ryggen utan kollade mina reflexer i benen. Sen var det bra, tyckte han och sa till slut att det är vanligt att ha ont ryggen.
Jag fick inte alls berätta om hur jag har haft det med ryggen eller så. Verkade inte alls intresserad om vilket problem jag hade med ryggen.

Ok, sa jag till slut och gick!

Aldrig mer till den omtyckta och rutinerade läkaren på Verkstaden i Arvika.

Sen lessnade jag och får idag piller av min dotter, som hjälper.
När jag ville ha piller av läkarna, har frågat om det båda gångerna, så har svaret varit nej, det behöver du inte. De har fått journaler från Bagarmossen, så de borde se vad jag har käkat tidigare. Men nej, den orken har de inte.

Nu får jag utnyttja min dotters piller!

Vart hittar man bra läkare, här i väst Värmland då?
Någon som lyssnar på patienten och som är som ett komplement till min kropp. Jag känner ju min kropp bäst! Inte läkaren... Jag vill ha tips, råd och ev. medicin. Jag har levt med min kropp i många år, tror inte läkaren vet mer än jag.

Nästa gång det blir läkarbesök ska det ställas krav och frågor innan, han/hon tar hand om mig.

Skönt att gnälla av sig lite, allvarligt

26 år i Stockholm

Ja, jag längtar jag till Stockholm. Och visst vill jag bo med min stora kärlek.

Just idag känns det inte som jag vet vart jag vill vara. Älskar det livet jag har nu, men samtidigt så vill jag vara där det inte känns så mycket av min ångest.
Där det finns av alla, där det finns något alla timmar... där mina vänner finns. Och, mitt barn och barnbarn. Där man bara får vara... ingen känner mig. Inga fördomar, inga hit och dit. Bara acceptera!

-När ska du prata värmländska igen då?
-Du känner väl den och den? Den är släkt med den och den...
-De som bor där och där... de känner du väl?
-Nä, det är inte öppet nu!
-Nä, det finns inte här!
-Nä, så är det inte här!
-Här är det så!

-Prata som vi gör!
-08:a!
-Får förklarat saker, som om jag inte visste något!

-Vilka "vänner" finns här?
-Umgås inte vänner här?
-Fikar inte vänner här?
-Måste man ha ärende till någon här, för att umgås?
-Känner mig lite mal placerad, ibland!
-Varför har jag sådan ångest och "hemlängtan" när jag ändå, får pyssla med det jag vill och älska honom?

Jo, jag saknar och längtar till "mitt" Stockholm. Inget konstigt, tycker jag.

När jag fyller år önskar jag mig några dagar i Stockholm. Bara vara...

-prata som jag vill
-klä mig som jag vill
-säga vad jag vill
-umgås med vem jag vill
-sedan ta tåget till min älskling... i Värmland

Deklarerat

Då var det klart... för denna gång. 

Att något kan vara så tråkigt

Tänk, om det kunde vara så lätt

Bröllop

Alltså, det här med klänning och jag. Det hör liksom inte ihop. Men, jag kan tycka att det är kul att vara lite fin ibland. Går ju mest i jeans och t-shirt. Arbetsbyxor eller liknande.

"Bekvämlighetsdamen"

Men det ska bli så kul att få gå på vänners bröllop, om en månad. Det är inte så ofta jag är på sådana tillställningar.

Så är det ju det där med hur klänningen ska se ut osv. Vilka skor och vad ska gubben ha för färg på sin skjorta osv. För jag tycker ju att när man är ett par ska min klänning och hans skjorta ha ungefär samma färg. Lite vett och etikett, där tycker jag. Och så är det snyggt också.

Var i Charlottenberg och kikade lite... fick inte med mig någon hem men tog lite inspirations bilder och fick lite tycke och smak från gubben.

Den här orange klänningen, blev snabbt min favorit. Men, så var det ju det där med magen... den satt bra osv. men, jag får väl dra in magen då. 

Ska kika lite på nätet också. Ev. kanske chansa där och få det hemskickat. Nu har ju jag kikat på långklänningar. Men tack och lov så är klädkoden kavaj och då behöver jag ju inte långklänning. Så, det blir nog en kort till "knänaklänning". Vi får se... vill ju kunna använda klänningen vid senare tillfällen också. 

Sen var det ju det där med present också... men det känns lite lättare iallafall. 

Min Pappa

Oj, vad tiden går fort. Idag är det fem år sedan min pappa avled. Minns det som igår. 

Bodde i Stockholm då, min bror m. fam. kom och hämtade mig och Jennifer. Usch, vilken tid. Jag blev så ledsen... Älskade verkligen min pappa! 

Saknar min pappa. Mycket har hänt sista tiden som jag hade velat att han hade varit med om. 

Det hade nog varit stort för honom att få träffa Liam, barnbarns barnet. Han älskade barn. 

Men, på gott och ont så kan vi ju inte styra över våra liv, helt. 

Idag har jag varit hos pappa, vid graven. I regn och rusk tände jag ett ljus. 

Vill minnas pappa som en stor pappa. För mig var han en stor pappa. Både i skratt & gråt. Med en glimt i ögat❤️

ordföranden

Ja, det gick ju bra det där.

I torsdags hade jag och fiberföreningen vårt första årsmöte i vår förening. Och jag då som föreningens ordförande var ju lite nervös pga att det var första gången som jag höll i ett årsmöte.

Och det är ju inte bara att rabbla på med en massa ord. Man har ju lagar och stadgar som man måste följa, för att det ska gälla osv. En dagordning och en massa förslag på det ena och det andra.

Men det gick bra. Jag har ju lite schyssta "gubbar" med mig som hjälper mig.

Nu får vi se när och hur det ska gå till att få fiber till byn. Det är mycket byråkrati det här...