Gubben med presentkort

Gubben med present kort ville bjuda på middag, på resturang BarBord i Arvika. 

Mycket trevligt! 

Mycket god fisksoppa också. 

Samt underbar utsikt 

Som förvandlades till ur & skur. 

Bättre och bättre dag för dag...

Ja, nu äntligen går det åt rätt håll. Bytt till ännu ett par skor. I med inlägg och vips så känns allt bättre. Så skönt! 

Tålamod, tålamod... så blir det bra till slut. 

Så, nu har det vart jobb hela vecka. Härligt! Trivs kanonbra, skönt att sova hemma varje natt. Ha en fritid och inte vara då trött, varje dag som jag var tidigare. 

Ledig helg... Då blev det sommarstugan vid sjön Mjögesjön. Varmt och skönt! 

Här njuts det för fullt

Gubben hade fiskelycka

Jag har ont

Det gör ont i hela benet

Jag tror det beror på min hälsporre. Jag käkar piller, jag byter skor, jag har inlägg osv.

Och, jag vilar faktiskt benen! 

Men, aj va det gör ont. Jag vill ju vara ute... fixa & dona. 

Tips någon, på vad jag ska göra? 

En liten resa

Lisebergs Wärdshus

Kan mycket väl rekommenderas 

Resultatet av forsränning 

Och värre blev det efter Flumride

2 kg Dajm fick följa med hem

Grabbarna 

En mysig dag, trots lite smärta i benet. 

Det går inte så bra

Men jag försöker i allafall. 

För det första...

Jag är inte bra på att vara hemma och inte göra något. 

För det andra...

Jag kan bara inte gå med krycka

Och, för det tredje...

Mitt humör påverkas, kraftigt

Så, idag tänkte jag att jag kunde åka och jobba. Jo men visst... Eller hur? Klockan 10 satt jag och bölade. Bestämde att det här funkar ju inte. Så hem, stoppa in mer Citodon och Diklofenak. Sova några timmar. 

Och så fortsätter min sjukskrivning. Jättekul! NOOT

Mitt dåliga samvete gör att det blir så här. Vill för mycket

Känner mig inte trodd

Vill vara duktig och inte gnälla, då är man en dålig människa. Uppväxt till att man ska tåla och det ska kännas att man lever. 

Hatar detta tänk! Men ändå lever jag efter det... 

Jag & Krycka

Det här funkar ju inte... Blir galen! 

Jag är en idag, en levnadsglad "Mormor". Vill jobba på mitt nya jobb, som jag trivs med alldeles utmärkt på.

Jag vill komma hem, fixa och dona i trädgården. Och i hemmet. 

Njuter av livet och har nog aldrig haft det så bra i livet som just nu.

Nej, nu är det ju inte så! 

Denna bild, är min frustration över att jag inte kan göra något. Blir galen och ledsen. Nej, ont är bara förnamnet. Andra dagen jag vaknar och gråter över smärtan, i benet. Citodon & Diklofenak är det bästa jag stoppar i mig just nu. Och inte vet varken jag el. läkaren exakt vad som är fel. Vi "tror" att det kan vara något  som tex muskelfästeinflammation. Hm, jag vet inte längre jag. Känns konstigt, bara. 

Hatar detta tillstånd! Jag och krycka, liksom... vi går inte ihop.Men, som gubben sa... Det går över! Och jag överlever. 

Vill bara tycka synd om mig lite. 

PS. 

Beundrar alla som har detta verktyg som framförings medel. 

Blommor

Självklart fick jag blommor, när jag fyllde år. 

Av bästa mor

En som liknar Våreld, bladen är lite annorlunda. 

Av min bästa kärlek 

En blå trädgårdshortensia

Och av svärmor en jättefin Orkidé

Tidigare fick jag också en tunna att göra Nässelvatten i, som jag ska ha att gödsla med.

Det ena och det andra

Ja, det ena och det andra händer. Aldrig en lugn stund. 

Hade en liten födelsedag, som gick lugnt och skönt tillväga. Min kära mor kom på besök samt lilla svärmor. Det bjöds på tårta mm. 

Men, egentligen har jag väl inte mått så där väldans bra. Har ett ben som inte har känts så bra, sista tiden. Så igår natt hade jag svårt för att sova och igår kunde jag knappt gå. Så ett besök hos farbror doktorn stod på schemat, igår. 

Det slutade med en Citodon, Diklofenak och en krycka. Samt sjukskriven i två veckor. 

Varför jag hade så fruktansvärt ont, visste han inte. Men, han trodde på muskelfästeinflammation. Ev. En venös trombos. Inget av de båda är kul! 

Svårt att ta det lugnt när allt känns så bra nu. Bra och roligt jobb och jag får komma hem och sova varje natt. Har en trädgård att ta hand om. Njuter verkligen av livet nu. 

Men men... alla har vi våra prövningar i livet. Och detta går över snart... 

Idag ska jag sitta och njuta av solen och min fina trädgård. 

Kärlek med gråt

Har aldrig haft så jobbig resa... mina rese grannar på tåget måste undra.

Har gråtit och gråtit, tysta tårar. 

Har aldrig haft en sådan kärlek som jag känner nu. Jag har min älskade dotter och min stora kärlek dvs barnbarn i Stockholm. Sedan, sedan har jag den största kärleken jag har upplevt mellan två vuxna människor i Värmland och den jag lyckligtvis får leva ihop med.

Att åka från den ena, oavsett vem av dem gör ont i hjärtat. Skuldmedvetenhet är bara förnamnet. Därav all denna gråt!

Är känsligt det där. Det är som känslan jag fick för drygt 23 år sedan, när jag fick min underbara, fantastiska dotter. 

En obeskrivlig kärlek ❤

Jag kan stoltsera med hela tre stora kärlekar. Som betyder mest, även i känsliga lägen, som nu. 

Kram

Stimulerande

Det här med att vara mormor är väldigt stimulerande. 

Just nu är det full fart, kan man säga. Och, inte tror jag att det lugnar ner sig de närmaste åren.

Det är därför Liam är suddig på bilden, han är inte stilla en vaken sekund. Men, det är ju så det ska vara i den åldern, lite dryga 7 mån. 

Lika snabbt kan det vända, till en riktig mys stund.

Dagarna går alldeles för fort när man har det bra, tyvärr. 

Just nu njuter jag av varje sekund jag får vara med min dotters familj. 

På väg

Till mina älsklingar 

Kärlek

Äntligen har jag fått till det... en resa till mitt kära Stockholm. 

Och mina nära och kära där. Som jag längtat länge och mycket efter. 

Tiden går så fort, mitt kära barnbarn växer och jag hinner inte med. Händer mycket i hans liv nu. Liam har hunnit bli snart 7 mån. 

Men hoppas att det lugnar ner sig snart, med dubbel jobb osv. Så kanske vi hinner ses oftare. 

Nu sitter jag och åker min näst sista tågresa till Karlstad, för jobb.

Kommer bli bra det här! 

Nu är det myck'e

Tiden rinner iväg. 

Människor brukar vara "mellan två jobb", jag är "i två jobb". 

Samtidigt är det mycket jobb i fiberföreningen, som jag är ordförande i. 

Odlingar och blommor kommer efter. Även bloggandet kommer efter... 

Ja ja, får ta det som det kommer. 

Mitt i allt har jag varit med gubben och hans jobb i Lithauen. 

Jag skulle behöva en hel vecka extra, just nu. Då skulle den veckan bara ägnas åt mitt älskade barnbarn. 

 

Ja, inte sitter jag still i alla fall. 

Jag skulle behöva en "slödag". 

Kallskänka

Ja, det var ju så det en började en gång i tiden.  

Endast 16 år, startade kallskänks karriären på Hiernebaren, en litet café i Koppom. För att sedan jobba 4 år på Scandic i Stockholm. 

Efter att ha pendlat dag, kväll och natt ca. 12 mil enkel väg i ett års tid, så är jag nu färdig med det och mycket annat. 

Nu, 11 arb.pass kvar... på neo. 

Sen endast 2-3 mil till jobbet i ett café/matbutik. Jobbar som längst till kl. 16 på dagarna. Känns skönt att få komma hem varje dag. Sova och äta middag tillsammans. 

Nu blir det smörgåsar, smörgåstårtor, catering och övriga beställningar. Tårtor, bakelser mm. 

Underbart med sköna beslut!

Konfirmation

En härlig helg med Antons konfirmation. 

Familj, släkt och vänner har samlats. Kan väl behövas, ibland. 

Så kom den där dagen...

Som jag har längtat...


Kommer att få sova bredvid gubben, varje natt framöver.


Tjohooooo, va glad man kan va!


NYTT JOBB!!!!


Kommer vara hemma så mycket mer... njuta av livet. Kommer att finnas en mycket gladare själ framöver. Inga nätter, inga kvällar... ok, helger men vadå? Jag får sova hemma, varje natt.

Efter arbetsintervju

Som jag var på igår, och som var så rolig så hoppas jag verkligen att jag får in en fot... 

Skulle vara så kul! Det var ju en gång, som kallskänka jag började mitt arbetsliv, vid 16 års ålder. 

Men med allt pendlande och div. annat som jag har nu, så väljer jag att gå vidare. 

Skulle ju vara trevligare med lite fritid, som att vara här vid sommarstugan tex. 

Igår blev det en städ dag. Mycket trevligt i fint väder. 

Skura och tvätta

Borsta rent tak från allt löv.

Här njuter jag av livet! 

Ett party

Inte igår jag var på Tuppewere party. 

Intressant! Blev en tillbaka blick. Blommiga blusar, stora halsband samt kort , kort permanentat hår. Och, alltid några kakors övervikt. Tillägg den absolut bredaste värmländskan man kan utföra. 

Ja, jag studerade alla ca 10-15 damerna. 

Mycket trevligt hade vi! Kaffe, tårtor mm bjöds det på, som det brukar göras på landet, förr i tiden. 

Som sagt, det blev en tillbaka blick. 

Härligt med "tantträffar"

Är jag gammal nu? 

I allafall så blev det några burkar, för det var det jag följde med för. Och ville!

Några frysburkar 

Och en svart lunchbox 

Nöjd med kvällen! :) 

Jag sjunker...

Men, lika fort kan jag resa mig. Fast, nu tog det lite längre tid. Många faktorer spelade in, denna gång. 

Och, nu drar jag i alla trådar jag kan för att få ett nytt jobb. Så fort som möjligt! Varför vara på ett arbete där man inte känner sig uppskattad och där kollegor går bakom ryggen?

Mailar, ringer, smsar och visar mitt intresse över allt. 

Bra att få vara ledig! 

Då sväljer jag...

Som så många gånger förr... och kör vidare.


Känns ju sådär att åka till ett jobb när man känner som jag gör nu. Men men... det är väl bara att bita i det sura äpplet och åka och göra rätt för sig. Hålla masken och bara göra det man ska.


Hoppas bara inte det blir för långvarigt utan att jag hittar något nytt snart.
Känns inte bra när de inte kan prata med mig och veta att några tycker som de gör men ändå ser glada och inställsamma ut. Fy... säger jag bara! Är nog bara "kärringar" som kan vara så mot varandra.


Alla behöver väl känna uppskattning eller?


Tur att jag får enorm uppbackning hemifrån.