Då sväljer jag...

Som så många gånger förr... och kör vidare.


Känns ju sådär att åka till ett jobb när man känner som jag gör nu. Men men... det är väl bara att bita i det sura äpplet och åka och göra rätt för sig. Hålla masken och bara göra det man ska.


Hoppas bara inte det blir för långvarigt utan att jag hittar något nytt snart.
Känns inte bra när de inte kan prata med mig och veta att några tycker som de gör men ändå ser glada och inställsamma ut. Fy... säger jag bara! Är nog bara "kärringar" som kan vara så mot varandra.


Alla behöver väl känna uppskattning eller?


Tur att jag får enorm uppbackning hemifrån.