Ni som känner oss dvs. mig och min dotter, vet att mitt i allt elände som vi har varit med om när det gäller cancer, så har vi också klarat av mycket för att vi har skrattat mycket. Kanske en försvarsmekanism eller inte men, det har nog också gjort att vi har orkat med alla motgångar.
Jag vill bara visa hur min kära dotter går vidare i vissa skeenden. Hon har då amputerat höger ben, uppe vid låret. Och vad gjorde hon, typ det första hon gjorde är hon fyllde 18 år? Jo, se...
 |
| En Haj tatuering... |
Och sen, vad kan man hitta på för att göra livet lite mer spännande? Jo, hon hoppar fallskärm.
Hon har även hoppat Bungy Jump
 |
| Ser så härligt ut... lite avis faktiskt. Tänk om jag vågade.. hm. |
 |
| Efter gårdagens operation... ser den ut så här. |
Och hennes sätt att hantera sitt funktionshinger, så finns det inget hinder. Alltid något att hitta på...
Och jag beundrar henne totalt för vad hon får för sig... hämningslöst. Undrar om jag hade vågat...
Jag älskar min dotter gränslöst! Beundrar henne så mycket för hennes sätt att vara. Att uppleva något som hon har gjort hade tagit livet av mig, som mamma. Men jag har funnits där... för henne. Och jag kommer alltid finnas där, för henne. Det vet hon!
En tjej, som jag fortfarande förundras över efter 21 år att jag får ha som min dotter. Helt fantastiskt!
Kärlek