Den där känslan

Hatar den! 

Ångest över allt. Att inte passa in, vara till lags, vara duktig, göra rätt. 

Den kryper in under skinnet. Jag vill så mycket men ångesten tar över. 

Önskar att den syntes, så människor runt omkring mig såg hur jag mår. Nej, inte du inte. Du som alltid är så glad och det där om att jag pratar så mycket, det kommer alltid. Hatar det! 

Den där pratglada och sociala kvinnan mår inte bra. Men, det går inte att se... Finns ett skal. Kan inte de runt omkring mig bara vara nära. Nära och våga fråga om psykisk ohälsa? Är det så skamligt? Det syns ju inte... 

Psykiskt? Vad är det? Jo, min själ gråter! Många barndomsminnen, gillas inte. 

Ensam

Älskar min gubbe men saknar mitt älskade Stockholm, barn och barnbarn.