våga erkänna... ångest

 

 

något kväver mig

 

vill lämna mitt gamla liv... är på väg

 

"håll om mig"

 

har fåt smaka på några knogar

 

vill inte längre

 

har förlorat min själ, många gånger

 

nu är den snart full med det jag vill

 

men fortfarande är det något som hotar att kväva mig

 

varför?

 

jag börjar få det liv jag vill

 

men

 

fortfarande är det något som måste bearbetas

 

vad, vet du min själ?

 

orkar inte känna så här när jag ändå

är på väg att få det jag vill

 

trycket i bröstet stör mig

gråten sipprar ur mitt öga

 

är trött, så trött

 

min värsta vän är och hälsar på

 

ÅNGEST

 

jag jobbar på att ta bort den vännen ur mitt liv

 

jag vill inte ha det tycket i bröstet

jag vill ha trycket i bröstet

 

av en go kärleksfull

 

KRAM

 

jag måste våga erkänna

 

tror inte jag är ensam

 

"men du som börjar ha det så bra, nu"

"du ska väl inte må sådär"

 

hate these words

 

det syns ju inte att jag mår, som jag mår

 

vågar jag erkänna, kan väl du våga förstå

 

eller...

 

ska det blir bättre nu, när jag få leva som jag önskar

 

älska den jag älskar mest

 

få vara trygg och kärlekfull

 

få vara med om livets överraskningar osv.

 

jag vill vara med själsligt, mentalt och fysiskt

 

vara med och våga

 

leva