Då var det dax, igen

Lite förberedelser inför advent, bara. 

Tycker väldigt många pyntar alldeles för tidigt. Vad får man för känsla då, till jul? Då har jag redan tröttnat på julpyntet, när man egentligen ska njuta utav det. Men men, det är en smaksak... 

Idag blev det att ta fram och kontrollera att allt funkar. 

Och det gjorde det

Sedan var jag ute och plockade lite kottar för att pynta lite, i adventsstakarna. Vi har en i köket och en i vardagsrummet, hos oss. 

Sedan var det dags att checka av alla adresser, som vi skickar julkort till. Tycker det är en fin tradition. Många tycker ju faktiskt fortfarande om att få julkort med posten. 

Hoppas nu bara att vädret blir bättre... Är så innerligt trött på detta väder

Tiden går alldeles för fort

En fantastisk helg i Stockholm tar sitt slut. 

Ett härligt och roligt kalas, för mitt älskade barnbarn Liam. 

Somnar sött hos mamma efter en lång dag, fylld med glädje och bus. 

En skön stund med Ekologisk Ansiktsbehandling hos Axelsons. 

Och, fantastiska fam. Dogan som alltid ställer upp med lite husrum inkl. lite tilltugg.

Och fina Elvis

Skönt med bra vänner... 

Liam 1 år

Mitt älskade barnbarn! Redan har ett år gått... Usch, vad tiden går fort! 

Är så glad när jag får träffa dig. 

Om du visste vad jag, mormor älskar dig? 

Full i bus

Att få vara mormor till dig är ett privilegium.   

Ofta så glad med glimten i ögat, som charmar alla i din omgivning. 

Du är ett litet men ändå ett stort mirakel. Hoppas, att tillsammans med din mamma och pappa få visa dig livet. Det kan bli krångligt, det är spännande men framför allt ska vi ha kul. När du kommer till mormor på landet, det längtar jag så mycket till. Vi ska åka pulka, gräva i jorden... ja, massa kul ska vi ha. För att inte glömma och leka hönsen. 

Stort Grattis mittälskade, underbara barnbarn. 

Vi kommer att ha många födelsedagar framöver. 

Kram från din mormor 

Ska det va så svårt

Yes, äntligen ett par nya jeans. 

För hur svårt ska det va? Jag är ju liksom inte den typen som går runt och shoppar och köper kläder hit och dit. Men, helt plötsligt hängde de där... på en galge hos Kapphal. Ynka 399kr - fantastiskt! 

Sjukgymnast... snart så

Bästa svägerska har ju hjälpt mig.

Och nu händer det saker.

Om två veckor redan, har jag fått en tid till ett ställe som har bra rykte om sig. Nu hoppas jag verkligen har jag får rätt hjälp.

Arvika Rehab! 

Nu ska jag bara hitta rätt, till en bra läkare också. Inte lätt det här... men med tiden ska det väl också gå bra. 

Passar på... I grå vädret

Nu är det inte roligt längre... 

Har fördrivit helgen med att baka lite, ja igen. 

Har väl aldrig bakat så mycket som jag gör nu. 

Jo, förresten... när min dotter var liten, då va jag en "bullmorsa". 

Den här gången blev det Krämbullar, Kladdmuffins och Rulltårta. 

Idag, blev det att ta tag i ryggen... min hopplösa kroppsdel, just nu. 

Tänkte ta en liten promenad, i lugnt tempo. Jomenvisst, sörrö! 

Så blev det istället... 

nästan 8 km i gråväder

Men, oj va det kändes skönt.

Lite spring och lite gång, omvartannat

Och nu sitter jag här, igen

... Nu har jag höstmyst nog. Trött på de gråa mörka dagarna. 

Så härligt med kall hög luft... 

Den där svägerskan

Hon e klok hon! 

Tänk att ett telefonsamtal kan göra så mycket. Nu fick jag tips och idéer, hur jag ska gå tillväga när jag vill få hjälp med min rygg. Kan säga att, det är skillnad på läkare i Stockholm och läkare här i västra Värmland. 

Tips på sjukgymnast mm. Nu måste jag få hjälp. 

Och, denna gråa dag har jag spenderat inne vid spisen. Har bakat... 

Kokoskakor

Hallonkaka

Och Pepparkaksmuffins 

Imorgon blir det jobb, på dagis. 

Ledsen i ögat

Alltså, nu är det inte kul!

Har så ont i ryggen och vänster handled.

Strålar, värker och domnar. Kan typ inte lyfta handen eller ta något med den.

Har än dock i dag rört på mig, vilat, varit ute och pysslat osv. En normal dag, alltså. Inte för mycket av varken det ena eller det andra.

Blir galen snart!

Och hos läkaren jag var hos, fick jag inte mycket gehör eller piller som jag vet hjälper. Och som jag hade tidigare när jag hade ont i nacken. Det kändes nästa som hon inte trodde på mig när jag sa att jag har diskbråck i nacken och vet att Gabapentin hjälper.
Har inte alls förståelse för läkare som inte lyssnar på patienten, när de har varit med och känner samt vet vad som hjälper, när man har varit med tidigare. Nonchalant, tycker jag!

Så, ni nu som bor här i kring västra Värmland och läser detta... vart hittar jag en bra läkare? En läkare som har ingredienserna...

Lyhörd
Ödmjuk
Hård
Förståelse
Konkret

Skit samma manlig eller kvinnlig... En bra läkare, helt enkelt. Och vad är det då? Jo, det får ju då personkemin utvisa. Men jag tycker det är bra personligheter att ha dessa om man är läkare. Om man inte lyssnar på patienten, då får patienten det läkaren tror är bra. Som tex. lite Alvedon och Paraflex. Hjälper inte alls! Tänk om hon hade lyssnat... suck.

Nu sitter jag här med små tårar i  ögonvrån och handledsstöd. Och undrar vart jag ska vända mig. Försökt att ringa svägerska, hon vet det där med diskbråck. Henne kan jag prata med.... men hon ville inte svara nu.

Blir så ledsen, när det gör riktigt ont. Blir liksom en stor klump i halsgropen som åker upp och ner. Jag vill ha hjälp. Vare sig jag sitter, ligger eller står hjälper.

Till 25 november känns det länge att vänta, på en liten slätröntgen. Hoppas den kan ge svar och att jag inte behöver komma till denna lilla damen till läkare, igen. Då säger jag nej...

Min dotter sa: - Mamma, du måste bli hårdare, när du är patient. Typ som när du jobbar som undersköterska. Ställa krav!


Äh, nu orkar jag inte skriva mer... En Citodon smakar bra nu!

Skogsdag inkl. Farsdag

Oj oj... Vilka trötta och gråa dagar det är nu. Behöver mycket sol nu! 

Men, det blev några timmar i skogen idag. Lite uppiggande i allafall. 

Så härligt och fin utsikt från vårt skifte

Solen försökte verkligen lysa igenom

Nu behöver solen komma fram, mer. Väldigt blött! 

Mysigt att gå och filosofera med gubben i skogen. Gå tysta, tillsammans. Kanske små prata lite, lyssna på naturen och bara njuta av tystnaden. 

Ryggen? Ja, den mår bäst när jag går i skogen. Nu har jag äntligen fått tid för röntgen. Så, nu får vi se framöver vad som händer. Trött på att ha ont och sova dåligt. 

För övrigt så är inte gubben mycket för att fira men en hemmagjord pizza, och så slängde jag ihop en vanilj pannacotta, så var han nöjd. 

Vanilj med vit choklad samt egna hallon och egen mynta

Min dotter Jennifer

"Just because you missing someone , doesn't mean you need them back in your life. Missing is just a part of moving on."

Hennes text från Fb

Håller fullständigt med henne. Är så stolt och glad att jag har henne. Visst, jag saknar hennes ben också. Men, nu i efterhand så är vi på något konstigt sätt glada att vi fick genomgå cancertiden. Mycket konstigt, för jag önskar inte min värsta ovän det jag har gått igenom med min dotter. Men, det har också lärt oss så mycket om livet och värderingar. 
Visst, vi klagar och tycker synd om oss själv osv. men det är på ett helt annat plan än tidigare. Jag tror ordet tacksamhet är mer betydelsefullt nu. Och att ta vara på livet och varandra betyder mer nu. 

Stolt mor & mormor

Idag fick jag ett brev. Det var från min älskade dotter. Inte ofta man skickar ett handskrivet brev idag, samt en massa kort på henne och hennes son Liam, mitt kära barnbarn.

Blev så glad. Så, jag gjorde ett kollage och fotade... är så stolt över dessa två människorna. De betyder så väldigt mycket för mig.

Härliga höstbilder... samt några när jag var där så tog min dotter några på mig och mitt kära barnbarn Liam.

Tänk, vad tiden går fort. Känns inte som den här bilden är tagen, för alls så länge sedan.
Är så glad att hon har träffat Daniel. Och att hon kunde få barn överhuvud taget. Det var ju inte alls det beskedet läkarna gav henne, efter cancer behandlingen.

Och ett så underbart barn de fick... och jag fick bli den stoltaste mormor. 

Egen odlade grönsaker

Blev en fisksoppa 

Med fisk från grannlandet 

Det funkar... jag vet

Nä, det blev inget bra mottagande hos läkaren. Det är så lätt att bara kasta i piller utan att riktigt ha undersköt mig. Blir galen! Och inte fick jag de medicinerna jag ville och har haft tidigare.

Så, nu ska jag försöka och fixa detta onda i rygg och nacke själv. Och självklart gör jag det med träning, träning och åter träning. För jag vet att det funkar... visst det gör ont. Men, det känns skönare efteråt. Och, jag tror att efter några gånger så är det onda borta.

Tålamod!

Annars så hoppas jag på att få mycket jobb nu i november. Tycker att november är lite tråkig. Men, det finns en liten kille som ljusar upp den månaden, nu för tiden.

Åh, va jag längtar att få åka och gratulera honom. Hela ett år har gått snart. Tiden går så fort. På gott och ont, faktiskt. Härliga barn!