Kärlek

Äntligen har jag fått till det... en resa till mitt kära Stockholm. 

Och mina nära och kära där. Som jag längtat länge och mycket efter. 

Tiden går så fort, mitt kära barnbarn växer och jag hinner inte med. Händer mycket i hans liv nu. Liam har hunnit bli snart 7 mån. 

Men hoppas att det lugnar ner sig snart, med dubbel jobb osv. Så kanske vi hinner ses oftare. 

Nu sitter jag och åker min näst sista tågresa till Karlstad, för jobb.

Kommer bli bra det här! 

Nu är det myck'e

Tiden rinner iväg. 

Människor brukar vara "mellan två jobb", jag är "i två jobb". 

Samtidigt är det mycket jobb i fiberföreningen, som jag är ordförande i. 

Odlingar och blommor kommer efter. Även bloggandet kommer efter... 

Ja ja, får ta det som det kommer. 

Mitt i allt har jag varit med gubben och hans jobb i Lithauen. 

Jag skulle behöva en hel vecka extra, just nu. Då skulle den veckan bara ägnas åt mitt älskade barnbarn. 

 

Ja, inte sitter jag still i alla fall. 

Jag skulle behöva en "slödag". 

Kallskänka

Ja, det var ju så det en började en gång i tiden.  

Endast 16 år, startade kallskänks karriären på Hiernebaren, en litet café i Koppom. För att sedan jobba 4 år på Scandic i Stockholm. 

Efter att ha pendlat dag, kväll och natt ca. 12 mil enkel väg i ett års tid, så är jag nu färdig med det och mycket annat. 

Nu, 11 arb.pass kvar... på neo. 

Sen endast 2-3 mil till jobbet i ett café/matbutik. Jobbar som längst till kl. 16 på dagarna. Känns skönt att få komma hem varje dag. Sova och äta middag tillsammans. 

Nu blir det smörgåsar, smörgåstårtor, catering och övriga beställningar. Tårtor, bakelser mm. 

Underbart med sköna beslut!

Konfirmation

En härlig helg med Antons konfirmation. 

Familj, släkt och vänner har samlats. Kan väl behövas, ibland. 

Så kom den där dagen...

Som jag har längtat...


Kommer att få sova bredvid gubben, varje natt framöver.


Tjohooooo, va glad man kan va!


NYTT JOBB!!!!


Kommer vara hemma så mycket mer... njuta av livet. Kommer att finnas en mycket gladare själ framöver. Inga nätter, inga kvällar... ok, helger men vadå? Jag får sova hemma, varje natt.

Efter arbetsintervju

Som jag var på igår, och som var så rolig så hoppas jag verkligen att jag får in en fot... 

Skulle vara så kul! Det var ju en gång, som kallskänka jag började mitt arbetsliv, vid 16 års ålder. 

Men med allt pendlande och div. annat som jag har nu, så väljer jag att gå vidare. 

Skulle ju vara trevligare med lite fritid, som att vara här vid sommarstugan tex. 

Igår blev det en städ dag. Mycket trevligt i fint väder. 

Skura och tvätta

Borsta rent tak från allt löv.

Här njuter jag av livet! 

Ett party

Inte igår jag var på Tuppewere party. 

Intressant! Blev en tillbaka blick. Blommiga blusar, stora halsband samt kort , kort permanentat hår. Och, alltid några kakors övervikt. Tillägg den absolut bredaste värmländskan man kan utföra. 

Ja, jag studerade alla ca 10-15 damerna. 

Mycket trevligt hade vi! Kaffe, tårtor mm bjöds det på, som det brukar göras på landet, förr i tiden. 

Som sagt, det blev en tillbaka blick. 

Härligt med "tantträffar"

Är jag gammal nu? 

I allafall så blev det några burkar, för det var det jag följde med för. Och ville!

Några frysburkar 

Och en svart lunchbox 

Nöjd med kvällen! :) 

Jag sjunker...

Men, lika fort kan jag resa mig. Fast, nu tog det lite längre tid. Många faktorer spelade in, denna gång. 

Och, nu drar jag i alla trådar jag kan för att få ett nytt jobb. Så fort som möjligt! Varför vara på ett arbete där man inte känner sig uppskattad och där kollegor går bakom ryggen?

Mailar, ringer, smsar och visar mitt intresse över allt. 

Bra att få vara ledig! 

Då sväljer jag...

Som så många gånger förr... och kör vidare.


Känns ju sådär att åka till ett jobb när man känner som jag gör nu. Men men... det är väl bara att bita i det sura äpplet och åka och göra rätt för sig. Hålla masken och bara göra det man ska.


Hoppas bara inte det blir för långvarigt utan att jag hittar något nytt snart.
Känns inte bra när de inte kan prata med mig och veta att några tycker som de gör men ändå ser glada och inställsamma ut. Fy... säger jag bara! Är nog bara "kärringar" som kan vara så mot varandra.


Alla behöver väl känna uppskattning eller?


Tur att jag får enorm uppbackning hemifrån.

Inte visste jag...

Att jag hade sådan respekt! Visste jag inte! 

Det visas tydligen på olika plan. 

När det gäller vad man tycker och tänker, om mig... är man tyst. Man går till chefen och snackar eller blir behandlad, som (jag känner) luft. 

Pga de vågar inte, enl. chefen. 

"Jag påverkar verksamheten negativt"

Så har det sagts! Mmm... Trevligt att höra? Nej! 

Varför kan vissa kritisera mig och inte andra? 

Ingen är perfekt. Konstruktiv kritik är bra. 

Självrannsakan! 

Men, att le och tycka att allt är bra när man egentligen tycker något helt annat... 

Patetiskt! 

Vuxna människor ska väl kunna prata? Än att uppta chefens tid med "skitsnack"?

Ledsen? Ja, mycket... Varför inte fråga hur jag mår ist? 

Kan bero på många saker, varför man beter sig annorlunda. 

Att resa så, som jag gör tar på mina krafter. Dag, Kväll och Natt. Även om andra tycker att det är väl inte så farligt, så känner jag så. Tänk, att få pendla samma tid varje dag... hade jag fixat galant. 

Men, jag ska skärpa mig... vara till lags, det kan jag. 

Det är bara en tidsfråga innan resandet är slut, hoppas jag. 

Tar snart vad som helst! 

Vi har själar... Våga fråga hur den mår? Man behöver inte bara vara fysiskt sjuk, för att må dåligt. 

Många gånger sitter "masken" på... men den håller på att ramla av, ibland. Tror jag ska hålla hårt i den, framöver. 

Liam i Dop presenten

Doppresenten som han fick av bara mig/mormor får han nytta av i vuxen ålder. Det är väl så en mormor ska tänka eller? 

Tack, bankens rådgivare... ;) 

Valborgsfirande

Inte ofta jag är i kyrkan, känner mig väl inte riktigt som jag passar där. Men, jag kan tycka det är trevligt ändå, ibland vid vissa högtider på året. 

Och, det kan vara lite rofyllt och stillsamt, att sitta där. 

Sista tiden har det blivit många besök. Mest för att gubbens son, ska konfirmeras. 

Järnskogs Kyrka

Idag är det Valborg med kyrkkaffe i församlingshemmet. Kan säga att vi tillhörde den yngre generationen. Men det var trevligt ändå. 

Mitt barnbarns dop

Liams Dop

 

Spånga kyrka i Stockholm

Daniel & Jennifer samt gudmor Hanna och gudfar Victor med Liam. 

Fina gudfäder

Min vackra dotter och hennes Daniel

Så här glad är man efteråt på mottagningen, som vi hade hos farmor. 

Stora presenter från mormor, stålmorfar, Anton och Alex. 

Lite släktfoton togs, som sig bör.

Liam Pappa och Farmor

Fyra generationer på pappas sida

Vänner och bekanta

Familjen med farmor resp. mormor

Och finaste pappa Daniel

Och, min finaste dotter och Liams mamma Jennifer

God mat & dryck, samlades goda vänner kring denna underbart fina lilla familj. Är så stolt och glad att Liam kom till oss. 

Vårt fantastiska, underbara mirakelbarn. 

På väg...

Till mitt älskade Stockholm! 

Detta för att mitt älskade barnbarn ska döpas. 

Ska bli så härligt... Andas Stockholm och få gosa med bästa Liam. 

Det här med att må bra...

Det kan vara väldigt svårt, ibland. 

Ikväll har jag, med hjälp av gubben försökt. 

Dagarna går upp och ner. Att vara fysisk sjuk är inget mot när själen gråter. 

Jag vet... 

Vårväder

Passade på att cykla lite... till mitt andra jobb. Förskolan Nova. 

Märkligt att få tid över, när man kommer hem från jobbet. Mmm... gillas mycket! 

Annars ledig några dagar innan påskjobb väntar. 

Blir träning...

Blompyssel på verandan

Påskpynta lite

Lady är också med

Se mer på...

www.tomtebotradgard.blogspot.com

Ögonstenar!

Kan man bli något annat än på gott humör, när man ser honom?

Mitt kära barnbarn. 

Och, så denna lilla dam... 

Fröken Jennifer! 

Usch, va tiden går fort... 

Idag är hon mamma. Kärlek! 

Tiden går...

Och jag hinner inte med! Men nu så... måste skriva lite mer.

Känns som jag bara jobbar och reser.
Fick inte det jobbet jag ville, verkligen ha. Hatar verkligen att resa nu. När jag kör bil har jag 12 mil enkel väg, framför mig. Kroppen skriker nej! För övrigt så åker jag tåg. Både bil och tåget tar ca. 1½ timme enkel väg. Orkar inte mer, när jag inte trivs som jag vill göra. Vissa dagar är bättre än andra men på det stora hela, skriker min själ... byt jobb!

Och ja, jag försöker verkligen göra något åt mitt problem. Men det är inte lätt på lansbygden, där det inte finns lika mycket jobb eller alternativ till jobb.
Är så trött! 

Visst, jag saknar "mitt" Stockholm, mycket. Det är jobbigt men jag saknar även mina gamla arbetskamrater. Struktur, rutiner och inget bladder hela tiden om ditt och datt. Jag är van att jobba, hårt. Inte klaga på att det är så mycket att göra. Jobba bort det då, eller hur?

Pust!

Och inte nog med att det är jobbigt på jobbet, så skriker min kropp och själ. Den skriker!
Och jag vill gråta. Det gör ont, väldigt ont.
Men klaga... det gör man inte. För det gör man bara inte... det är fel att göra det. Då är man gnällig och dålig. Livsstilen!

Jag orkar inte! Vill bara vara jag och vissa dagar vill jag klaga, bara för att få gå vidare. Ingen lyssnar heller.
Många ser mitt ansikte, som inte kan dölja något. Men ingen säger något. Jo, föresten. En kollega så. Hon frågade: Hur mår du Kicki? - Jo, då... livet går vidare. Svarar jag. Ett standard svar.
Sanningen kan bara bli gråt! Bättre ensam på en toalett, offentlig. Där kan man sitta länge, utan att blir störd. Det händer, faktiskt.

Diskbråcket bråkar!
Ja, jag tror det har anlänt ingen. Men nu i den nedre delen, av ryggen. Och med de stora myrorna. Benen sticker, hugger, värker och domnar...  här och där. Ryggens nedre del lever sitt liv.
Måste väl till slut... gå till läkare. Lättare sagt än gjort.... lever i den världen professionellt... ser dem varje dag. Vet hur en del jobbar... vill inte se dem privat, också.
Skulle också vilja ha behörighet att dela ut  piller nu. Då skulle jag just nu dela ut lite Gabapentin, till mig själv. Det är gott för nerverna och gör dem snälla mot mig. Ett tag.

Mmm, det är tufft att leva.
Jag sjunker så lågt, mycket lågt i min själ. Jag vill vet... fast det är jobbigt. För när jag väl mår bra, så mår jag bra. Nu för tiden långa perioder. Det blir bättre och bättre. Jag ska nog komm till ro im in ledsna själ, någon gång, hoppas jag.

Skönt att skriva av sig... jag vet. Livet leker inte alltid. Det vet jag, om någon.
Så, jag vågar var jag och må skitdåligt! För sen blir det så bra. Jag vet! Jag har varit där tidigare... vill bara att någon hör och ser mig, ibland.

På mitt sätt... bara någon gång, ibland.


Nu pirrar vänster ben! Myrorna leker med mina nerver i knäskålen, de kanske bygger bo?
Jävla myror!

Överrasknings besök

Eller, rättare sagt så kände jag på mig att de skulle komma. Både min dotter och gubben, min betedde sig lite märkligt dagarna innan. 

Men, så glad man kan bli... 

Mor och dotter... som två tvillingsjälar. 

Älskar henne så mycket! 

Och, självklart var detta underverk med. Så härligt att få vara i hans närhet. Nu börjar han "prata" och är mycket med när man pratar med honom. 

Det blev ett födelsedagskalas för min älskade dotter, dom fyllde 23år. 

Ett besök hos gammelmormor, är ett måste. 

Sol och skönt avslappnade på verandan. 

Så fort tiden går när de är här... Men snart träffas vi igen.