För Mej Själv

En egen spa- kväll, bara för mej själv.

Det behövde jag... tyckte jag då.

Olja i badet...

Sedan blev det hårfärgning...

Och en skön ansiktsmask 

Så, det var min mys kväll.

Snart blir det skratt med Solsidan

så då blev jag ...

Historia

Sitter och kikar runt på nätet... "mycket finns det"  ;)

Men hamnade på denna sida, på Stockholms Stadsmuseum. 

Kul o veta lite om vart man bor...

Och dess historia. 

Som jag själv tycker så är väl Bagarmossen som alla andra förorter. Fast vissa dagar värre än andra. 

Tack o lov bor jag inte i centrum. Där kan det vara stökigt. 

Bor mot skogen, där rådjur och dagisbarn härjar. 

Själv har jag bra grannar, iof kan vara konstiga men vänliga.

Ja ja... detta i brist på nåt annat göromål. ;)

Lugn

Då har hjärnan börjat lugna ner sig.

Har ringt jobbet... jobbar i morgon natt. 

Känns skönt!

Har bara tagit det lugnt idag. Mest kollat på tv och skidor. 

Jennifer mår mycket bättre och har åkt till sin kille. Hon känner att hon har full koll

på sina mediciner. Hon har ju liksom varit med förr. 

Allt känns så mycket bättre och vi går nu mot bättre tider.

Nu är det bara att glädjas åt att våren är på väg. Och ljusare tider.

Åh, va jag älskar denna tid på året...

Ja, det kommer att noteras vårtecken... va så säker ;)

Till Eva

Går till Eva och ser på Melodifestivalen.

Och försöker skingra tankarna lite... 

men det blir bättre och bättre. 

Men tröttheten sitter i... är så trött så trött.

Mår Bättre

Min älskade gumma mår bättre. 

Vad kan vara bättre än det, just nu. 

Så underbart härligt! 

Hon har varit uppe och suttit vid datan, hon har käkat och framför allt

hon har inte så ont, som hon haft tidigare. 

Visste väl att det ska bli ordning på detta.
Hon är en sann kämpe, min dotter.

Synd bara att man ska behöva bråka för att få det som man vill.

Men nu struntar vi i det och går vidare i livet.
Jag gläds så otroligt mycket över att hon känner sig piggare och inte har så ont. 

Nu tar vi en dag i taget och jag kommer inte jobba i morgon, som det var tänkt. 

Vill vara hemma med min dotter. 

Jobbigt men man blir stark av motgångar..... Kram

Ny Dag...

Nya förutsättningar

Väckte mej bara en gång inatt, fick en vb. morfin. 

De andra räckte inte.

Men nu sover hon så gott, ser det ut som iaf. 

Och så lär hon få göra så mycket hon vill idag. 

Jobbigt för gumman det här. 

Mina känslor och tankar får komma sen. Jag kan inte slappna av, hur många och hur lätt en del kan säga att det är men nej, jag är på helspänd hela tiden. Jag har liksom varit med förr. 

Men det ser ljust ut ialla fall. Och det är ju skönt. 

Det kommer gå bra det här. Tror hennes värsta smärta börjar gå över, förhoppningsvis.

Idag ska vi bara ta det lugnt och ta hand om varandra. 

Solen skiner och våren är på intågande, eller hur? 

Vill tro det ialla fall. 

Kram

Avd. A 22 a

Har funderat nu några gånger.... 

och ibland är det bra att skriva av sig frustrationen som man har.

Det gjorde jag mycket när min Jennifer blev sjuk i cancer sep. 05.

Det blev en dagbok på ca. 170 A4 sidor. 

Som kom att innehålla mina känsla och mina tankar om hur det är att vara på sjukhus, länge.

Med sitt älskade barn. 

Vad som har hänt sista tiden.... är att Jennifer har opererat sin stump, som hon kallar så fint för "Rutger". ;)

Hon op. i onsdags. Då hon "kapat" av 2 cm av lårbenet, även muskler och blodkärl mm har kortats av.

Detta ingrepp har fört med sig att hon har mycket ont. 

Och det kommer tillbaka många minnen från det att hon blev amputerad.

Smärtan är densamma.

Vi åkte hem på onsdag kväll, i tron att det smärtstillande hon hade fått räckte. 

Enl. vad läkarna sa att vi kunde göra.

Det gjorde det inte. Trots morfin i "fickan".

Vi sov hemma en natt, sov o sov... men ok. Det blev kräk, gråt och skrik. 

Men vi var hemma en natt iaf. Till slut orkade inte Jennifer.

Inte jag heller... åh, suck.

Igår tors. blev det ambulans in, dock inte blåljus. In till vuxen akuten på Ks.

Mest för en säkrare och tryggare transport. 

Blev en infart (pvk) och smärtstillande för att överhuvudtaget kunna förflytta gumman.

Sen dess har jag bråkat, även Jennifer i den mån hon kunde prata. 

Bråkat med läkarna om hur hon har haft det tidigare och vad som har fungerat tidigare. 

Vilken sort smärtmedicin som har fungerat osv.Tycker vi kan det vid det här laget.

Men nej, läkarna div. bessewissrar... har rätt och då kör vi över patienterna. 

Som om vi aldrig har varit på sjukhus. Respekt och ödmjukhet finns inte...

Man informerar inte pat. om hur man tänker gå vidare med läkemedlen. De bara ändrar och säger rakt fram till Jennifer att vi vill inte bråka mer med dej, vi har redan gjort det i 20 min. Nu blir det så här.

Vi var där för att smärstilla Jennifer. Alltså få smärtstillande i sin infart, intravenöst det går snabbare då. För att sedan fasa ut det hela till tabletter. Så att vi kan åka hem. Men nä, det gick inte. Nu huxflux är det bara tabletter som gäller då du kan äta och dricka.

Då blev Jennifer f-bannad och sa att hon vill åka hem. Och sagt och gjort.... 

Sen fick det för sig att ändra tider och tabletter som hon har tagit och ätit i ca. 5 år. 

INTE KLOKA!

Infarten nästan slets bort och ut gick vi. 

Sista kommentaren vi fick var....suck

av en undersköterska, som undrade om vi vill ha kaffe, när vi sa att vi skulle åka hem:

 -Oj, då... då spar vi pengar till landstinget!!!!

Förlåt, ville bara skriva av mej.... tyvärr blev det väldigt långt. 

Ni får stå ut... är så ledsen och trött, nu.

Önskar bara min gumma det bästa. Och framför allt att inte ha ont. 

Kram min bästa Jennifer!

Smärta i Min Själ

Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig. 

Blev ambulans in till KS akuten idag. Min dotters smärta var outhärdligt. Ringde o snackade med akuten.... sen va de så gulliga o hjälpte mej med transporten, det blev då ambulans. 

Gick inte att förflytta gumman hemma utan smärtis. 

Ni som undrar....
Jennifer har opererat stumpen. Dvs. kapat bort 2 cm från stumpen och tagit bort cement, som hon hade tidigare och som störde henne nu.

Så nu e vi här på en gyn avd. det var fullt på akuten och på ortoped avd. Ensam rum, gillas skarpt.

Och personalen är fantastisk.

Nu blir det att ta det lugnt o hoppas hon kan sova. 

Ha det bäst o sköt om dej...
Kram

4:e tim

Morfin

Jag orkar snart inte mer... kan det inte ta slut snart?

Min kära dotter har så ont, så ont... 

har varit uppe fler gånger inatt och hjälpt henne och försökt att lugna och 

smärtstillat henne. 

Är så svårt

Jag är helt slut snart... gör ont i mitt hjärta och själ.

Det jobbiga är att rutinerna sedan hon blev amputerade sitter kvar. 

Vad jag gjorde och hur vi gjorde när hon fick smärthöjdare. 

Och under värken... det sticker, brinner, hugger, ilar, molnar, 

foten som hon inte har lever sitt liv, liksom.

Smärtasamt liv är ett speciellt liv...

Funderar på att gå ut i solen... vill ha luft

Min älskade Jennifer... 

tänk om man kunde backa tillbaka tiden inte veta av cancern.

HemmaNattaJobb

Peppat...
Masserat...
Lugnat...
och
givit smärtstillande = morfin. 

Det gör ont i mors själ att se sitt barn ha så ont.
Många gamla minnen.... dyker upp.
Det gör så ont inuti mej men jag måste, måste stå ut.

Älskar mitt barn så....
min underbara Jennifer

Nu sover jag en stund, igen...

Home sweet

home...

Ja, nåt annat kan man inte säga när man har varit på sjukhus i 12 timmar. 

Ändå är vi vana att vara på sjukhus vid det här laget, kan man tycka. 

Och det är stor skillnad att vara på sjukhus som personal och anhörig... oj oj, går inte att jämföra. 

Det har gått bra men usch så många minnen man fick idag. Suck, va jobbigt det var ibland. Speciellt när hon kom från uppvaket. Då kändes det precis som det gjorde när hon blev amputerad. 

Önskar inte min värsta ovän den känslan jag hade då. 

Men nu gick allt bra och nu är vi hemma. Daniel, Jennifer´s kille har varit med hela dagen. Och till jättestor nytta. Har verkligen hjälp mej och varit ett stort stöd för Jennifer. 

Sketa bra kille! 

Men jobbigt för honom oxå.... självklart!

Nu har vi stoppat i oss div. föda för att orka några timmar till. 

Inte god mat på sjukhus resturangen.

Så nu blir det sova av, vill jag lova. 

Ska bara stoppa i gumman lite smärtis piller så hon kan sova gott. 

Kram och ta hand om varandra....

Sjukhuset

Studerar ansikten, gångstilar, beteenden och hur folk i utsatta lägen kommunicerar.... mm

Får minnen.....
För lite drygt 5 år sedan satt jag här ensam och studerade på samma sätt.
Minnen återkommer, ständigt.
Varför ...
Vad ensam man kan känna sig bland alla människor.

Just nu väntar vi, dvs. jag o Daniel, Jennifer´s kille.... på att de ska ringa från uppvaket.
Allt tar så lång tid.... när man är anhörig.
Så vi väntar vidare....

Tålamod

Sitter på A 25a..... det säger kanske inte så mycket men det är Jennifers avd. nu när hon ska opereras.

Kom hit vid vid 07.00..... sitter här fortfarande och lär så få göra ett tag. Planerad op. tid är ungefär kl.10... så här lär man sitta ett tag.

Men men.... man är väl van, sen förr.
 

 Ny duschad i lite Hibiscrub och sen messa med vänner

Strålande sol och fint, utanför fönstret

Sent- Tidigt

Åh, man hinner inte hem förräns man ska upp igen, känns det som. 

Fast nu är det min kära Jennifer som har ordnat det så att jag måste upp tidigt i morgon. 

Har precis kommit hem nu från jobbet,  blev lite sent ikväll. 

För imorgon ska min gumma opereras i stumpen. 

Enl. sköterskan så vill hon att Jennifer ska vara där vid kl. 07.00. Trots att hon tror att det op. vid 10-tiden. 

Det kan hända att det blir tidigare o så. 

Både på gott och ont. 

Det är ingen allvarlig op. utan det gäller bara stumpen och lite där längst ut, där dom har cementerart. 

Nu ska det kapa av typ 3 cm, tror jag Jennifer sa. Och sen göra om cementeringen, som nu har lossnat. 

Ja ja... det e mycket med det där.... men hoppas att det blir sista gången. 

För även om det inte är allvarligt nu, så blir man hela tiden påmind om vad vi har gjort där tidigare osv. 

Minnen o åter minnen... 

men det ska gå bra.

Har tyvärr blivit van, på gott o ont...

Upp kl. 05:30

Go Natt...

23:40

En God Morgon

Uppe med tuppen, känns det som. Nä, är bara uppe med Jennifer.

Hon ska till foto studion.... Nörd! ;)

Jag tar en timme, typ två i min soffa till, jag.

Lite Inspiration inför Våren

Lite vår inspiration

från 

Village...

Butiker på Kungsgatan och Hornsgatan i Stockholm

finns även ute i landet. 

Kanske Måsten?

Vill ha saker och som måste köpas inom en snart framtid...

annars händer saker som inte ska hända, typ.

Den som existerar nu... brinner snart!

Vill ha vår på fötterna... och ja, jag är lång men vill ändå ha lite klack. Så det så...

Så då vill jag ha dessa... snabba att "hoppa" i lixom ;)

Sen vill jag ha nåt lite mera låga, mjuka typ till jeans o ev. en kjol 

Från Brandos

Söndag... ops, Måndag

Oj, vad dagarna går undan. 

Ja, det blev ett natt pass här mellan söndag o måndag. Både på gott o ont så var det en mycket lugn natt. 

Har redan vaknat... el. rättare sagt, Jennifer väckte mej. 

Hon ville ha hjälp ut till taxin. No problemos.... 

Tack, Carina för att du hjälpte min gumma igår kväll.

Men nu kan jag inte sova... ha ha det är ju skid vm på tv´n. Nä, men jag lägger mej nog i soffan o slumrar i kikar lite på burken. 

Denna vecka händer det lite....

Mån: idag... sover o pysslar

Tis: Kväll dvs 13.30 - 22

Ons: Ledig.... Jennifer opererar stumpen "Rutger"

Tors: Ledig... tar det lugnt o kollar till min gumma

Fre: Ledig

Lörd: Ledig

Sönd: Dag dvs. 06.45 - 15.30

Fast mycket kan ju hända när det gäller jobbet. Och mycket beror ju på hur gumman mår efter op. 

Nu nickar jag till.....intar soffan nu! 

Utgång

Ja, så har jag vart ute på krogen då för typ första gången sen årtionden... nä, men länge sedan var det. Men oj oj va kul det va. Jag och några "grannkärringar" styrde mot Kvarnen, på Söder. Men vad mycket folk det var. Ok, lönehelg. Det märktes, det var liksom inte bara vi ;)

Sen träffade vi på några andra goda vänner.... Rickard, Björne och Carina. Ja ja .... lite krog bilder kommer. 

Så trevliga brudar ;) 

Tack för en mycket trevlig kväll!

Mitt Jobb

Har nämt det lite tidigare men nu har det kommit ut i media oxå. Tack vare bästa Anna o Nina. Mina kära syrra kollegor. 

Tyvärr, kommer den ena av dom sluta. Så synd, så synd... 

Så läs och blir galen... inte undra på att man söker sig till annat. Trots att man älskar sitt jobb så jobbar man oxå för sin brödföda, eller hur? 

Läs:

Ur Svd....

Nina och Rozita