Ja, livet går vidare....
Jobbade hela helgen...dagpass t o m. Men det gick bra, när man har bra arb.kamrater.
Skulle ha jobbat i natt men tar ute en anhörigdag. Orkar inte! Känns som om jag måste få sova på natten den lilla stunden jag sover. Är konstant trött just nu.
Mitt kära föräldrahem
Nu tycker jag att året som har börjat vart jobbigt. Resten av året hoppas jag kommer att blir lite roligare, ljusare och att det händer lite positiva saker.
Det hade Min Pappa velat också!
Nu idag har jag förberett och packat lite för att i morgon åker jag och Jennifer till Min Mamma igen. Ska fixa och dona lite, hos henne. På fredag är det begravning av Min Pappa. Den dagen kommer att bli en av min värsta dagar i mitt liv. Men den ska väl kunna gå och leva igenom den dagen också.
Saknar Min Pappa, mycket! Han var en stor själ i mej, vi var lika i mycket, han och jag. Min Pappa! Tomt och tyst i telefonen nu för tiden. Han ringde lite då och då...bara för att kolla så att man mådde bra. Just av den anledningen av att jag bodde så långt ifrån honom och mamma. Vi kunde inte träffas så ofta, 42 mil låg emellan oss. Inget man bara cyklar så där, bara. Tyvärr...
Tänker mycket på Min Pappa....ser honom när jag ska sova. Roliga minnen men så svårt, så svårt att somna....vill inte lämna honom i sömnen.
Ha det bäst och sköt om dej....
Kära vän!
SvaraRaderaDet gör så ont att läsa hur du känner det, för jag känner precis igen mig som man mår när en nära och kär anhörig lämnar livet. Det kommer bli en svår dag för dig och Jennifer på fredag men Ni fixar det. Håller dig i mina tankar under dagen, lovar det.
Vilket fint barndomshem en riktig idyll ser det ut som.
När du väl är hemma igen och allt du känner för det så kanske vi kan ses. Om ens en liten stund. Det var så länge sedan.
Kramar och tankar till Er båda
Boel