Måste jag skrika ut att jag mår dåligt eller måste jag skriva med
stora bokstäver på Fb att jag vill ha en vän att prata med?
Kan inte någon bra ringa och ha tid med mej....nä, tydligen inte.
Inte på tre dagar iaf.
Ok, jag klara mej alltid....har alltid fått gjort det. Det är i sådana
här sammanhang jag har fått blivit stark. Klarat mej ur kriser o
vad det än är, så måste jag fixa det.
Tänk om jag kunde o orkade få ut den där boken....men den är så jobbigt.
Måste få hjälp med den. Oj, vad nöjd jag skulle vara då.
Ett projekt som jag måste få till.....skulle kännas skönt.
Ur boken "Skuggan bakom rullstolen" den 4 juni -06
När Jennifer ligger och är förlamad på Biva, Alb.
Tänk om någon kunde ta mej härifrån fast samtidigt inte, jag vill ju vara hos gumma också. Men nu kände jag att nu är det för mycket för mej. Jag känner mej ganska stark men nu får det vara nog med problem. Räcker det inte med det som hände vid jul? Har vi inte drabbats nog, hur mycket ska man kunna klara av här i livet? Och här sitter man ensam, som vanligt.
Men du... du vet att det bara är att plinga på dörren.
SvaraRadera