Ja, det här med att vara mormor på långt håll... inte bra. Men jag gör så gott jag kan. I vissa stunder önskade jag att jag kunde ha varit närmare. I vissa stunder när min dotter behöver mig mer än någonsin. De stunder när vi talar samma språk, har varit med om samma känsla osv. Det är de stunderna jag skriver om.
När ens barn är sjukt och man måste vara på sjukhus.
Inte nog med att vara på sjukhus. Att min dotter också ska behöva åka till det sjukhus, med sin son som hon var, för bara några år sedan som patient. Cancerpatient!
Hon ringde och smsade om vartannat. -Mamma, det känns konstigt! sa hon. Och, jag fick en klump i halsen och små tårar föll. Men nu måste jag vara stark igen, igen och ingen. Att ha barn som blir sjuka, ja, det har väl dom flesta föräldrar varit med om. Men, att ha barnbarn som blir sjuka är en annan sak. Det kommer känslor som jag inte riktigt kan hantera. Det känns konstigt, bara. Och det finns ett fantastiskt sjukhus som kan ta hand om barn är enormt skönt. Men, det känns i själen!
Vi blir påminda...jag och min dotter.
Nu är det "bara" lite för hög feber och lite andra saker... de fick åka hem och avvaktar lite. Mitt kära barnbarn kommer att fixa detta, det vet jag. Han är tack och lov så liten fortfarande och på något konstigt sätt så är de små barnen tuffare än vi tror.
Det är inte skojsigt att ha barn på sjukhus. Och jag hoppas verkligen inte, att min dotter ska behöva uppleva det jag har upplevt, med henne.
Samtidigt är det helt naturligt att barn blir sjuka. Ett sätt att stärka immunförsvaret osv. Det gäller att tänka att det är naturligt. Allt som händer är inte cancer och det behöver inte vara det värsta man kan tänka sig. Och för det mesta så är det bara vanliga åkommor. Men bara ett år och vara på sjukhus, det är tidigt... tycker jag.
Så, när ens eget barn är sjukt är en sak... när ens barnbarn är sjuk. Det är något helt annat.
Privat är jag blödig som f-n, när det gäller barn. I mitt tidigare arbete som undersköterska på neo... då var jag lite tuffare eller heter det professionell? Ja, för det måste man ju vara. Men, ens eget barn och barnbarn...
Som min far sa, när min dotter föddes och han blev morfar för första gången:
-Barn ska vara glada och pigga och få som de vill.
Mmm, det va hans värld av barn och barnbarn. Håller med han till viss del. Men hur skulle det se ut om de fick som de ville? Men, han menade bara väl, min pappa.
Nu hoppas jag att de får en mysig och trevlig jul mina när och kära...
