ledig från jobb = plugg

hälsomässan

Inspirationsfilm från Allt för hälsan - Nyheter - Allt för hälsan 2011

ledsen och ont

Sådana här oroliga saker gör mej galen. Helt onödigt!

Är så ledsen, gråter för minsta lilla just nu. Skönt? Nä, inte ett dugg. Gråta? Skönt, bara ibland, oftast. Men inte nu... fy fy fy. Blir så less på mej själv, varför kollade jag inte upp detta?... fast det var ju inte bara jag. Men jag vill ha koll på sånt här... inte krångla.


Ont i huvudet, spränger och dundrar.... men måste till jobbet. Kvällsjobb!

När jag sjunker... sjunker jag så långt, långt ner. Tror jag ska ta och klättra upp igen, på den positiva stegen. Men nu är det tunga steg.... och pinnarna sitter så långt ifrån.
Men jag ska upp, så det så och det kommer att gå bra... jag dör ju inte, eller hur?

Bara så jobbigt, ibland!

halva klassen...

Missförstått hur vår praktik ska gå till....

Hoppas jag får betalt för de andra praktikperioderna, från jobbet. Trodde bara vi hade en.


Hoppas min bästa vårdchef Maggan fixar detta... 

Annars måste jag sluta... denna roliga utbildning.

perspektiv och terorier

Nu har jag fått nog... men det är ju roligt. Önskar jag hade mer ork.

I morgon blir det jobb, ett kvälls pass. Sen ledig ons o torsdag = plugg o städ.

svtplay

Såg på svtplay!

"Barn med cancer"

Oj, vilka minnen jag fick. Tårarna rann och jag kände att.... herregud, har jag varit med om detta med min kära dotter. Har verkligen min dotter haft cancer... man levde verkligen i en bubbla. Tunnelseende... bara jag o Jennifer kändes det som, illamående, kräkningar osv. Och massa, massa piller...
Jag fattar inte att hon orkade men när jag tänker tillbaka och nu när jag har sett detta program så inser jag hur mycket vi orkade med. Var jag nere så peppade hon mej... ja, faktiskt. Och självklart när hon var nere peppade jag henne. Men, vi tillät oss också att vara nere... gråta och var förbannade. Tror det är viktigt.

Än en gång måste jag säga att jag är så oerhört tacksam att min älskade dotter överlevde.
Som Jennifer säger: - Mamma, jag har nog inte velat vara utan cancern. Och jag förstår henne fullständigt. Den har gett oss så mycket. Svårt att beskriva hur men vi tar inte dagen för givet... har lite positivare inställning. Att vara lite ödmjukare mot våra medmänniskor. Att inte bli upprörd för det minsta lilla... va gör det om jag inte städar varje fredag? Trevligare att sitta och prata med min kära dotter istället. Att ha och få tid över till viktigare saker... att prioritera om i livet. Vad är viktigare än sin familj? Nära och kära...

Självklart funderar jag på hur mitt liv hade varit om Jennifer inte hade fixat sjukdomen. Den frågan har jag ställt mej många, många gånger. Och jag har fortfarande inte kommit på något bra svar. För mej är det helt uteslutet... att det hade hänt. Men när det var som värst... ja, då kände jag mej mycket ensam. Jag var ensam!

Idag njuter jag mer av livet och bryr mej inte lika mycket om vad folk tycker och tänker om mej, som jag gjorde förr. Vad spelar det för roll egentligen? Jag är jag och du är du... att vi bryr oss om varandra är väl det viktigaste.

Kram och ta hand om dej, för det är du verkligen värd

skolmåndag

Veckan som gick, gick väldigt fort... mycket jobb!

Äntligen måndag! Yes, skolan och nya bekantskaper... härligt. Längtan efter måndagar har infunnit sig... lite ovanligt, kanske.