dotter kom hem efter en helg hos sin kära svärmor. Oj, så mycket hon hade att berätta. Är så trevligt nu när hon mår bättre oxå.
Allt ska nog ordna sig, både för henne o mej, nu.
Och snön smälter..... Tjoho, va skönt!
dotter kom hem efter en helg hos sin kära svärmor. Oj, så mycket hon hade att berätta. Är så trevligt nu när hon mår bättre oxå.
Allt ska nog ordna sig, både för henne o mej, nu.
Och snön smälter..... Tjoho, va skönt!
För ca.5 år sedan drygt, gick jag samma väg. Dag ur o dag in, genom denna ingång. Uppför trappan där inne och till höger. In på Civa- Centralintensivavdelningen. Där låg hon, ny amputerad.
Nu, 5 år senare är jag med henne igen. Denna gång för lite "pepptalk".
Vilket perspektiv man får. Vad lycklig jag är som har min dotter i livet. Tacksamhet!
Det är fortfarande jobbigt, efter 5 år. Fysiskt har hon vunnit över cancern. Men inte psykiskt.
Inte jag heller!
Ta vara på livet, det är du värd!
Ja, då är man sjukskriven. Min husläkare är underbar. Hon fattar vad man menar och nästan vet hur man känner, när man kommer till henne.
Hon ser....att jag mår "apa"
Och vet....att jag inte orkar att jobba
Nu ska jag hjälpa Jennifer
OCH
mej själv, så mycket jag kan iaf.
Tänk att det ska va så svårt att ta hand om sig själv tycker jag iaf. Suck...