att gråta...

På jobbet... känns inte ok, men kan inte hindra det.

Det liksom bara kommer...

Någon vänlig själ frågar hur jag mår och jag gråter, till svar. Varför? Nu är det nära... jag vill inte.

Tungt att andas, vill jobba mina tre nätter. Men känner stor ångest, stor sten ligger framför. Trött!

Att prata med en chef en sådan dag gör saken inte bättre. Översitteri och dumt i frågasättande gillas inte i detta läge. Då jag ändå informerar henne om det läge jag är i. Fy fy...

Blir än dock erbjuden jobb... mer jobb till hösten. Men jag tvivlar. Vill närmare mitt hem. Jobb utan nätter... men, kan gå om mitt privata liv är närmare.

Blir en stor funderare... några timmar. Finns mer erbjudanden... närmare. 

Först, jag vill må bra... i själen. Måste säga nej och våga mer... känner mig liten och oduglig.

Mmmm... så e det i livet, ibland.